Det har under en tid pågått en diskussion hos Jan Lenander om kunskap och i debatten har även katederundervisningen kommit in i bilden. Problemet med katederundervisningen är att den inte är anpassad för det digitala samhälle som vi lever i nu. Det fåtal studier som har gjorts om hur man kan använda sociala medier i skolan och i undervisningen visar på att man måste anpassa undervisningen till de möjligheter som de sociala medierna har inneburit för att man ska nytta av dem.
Det innebär alltså att man inte kan fortsätta använda traditionella undervisningsmetoder såsom exempelvis katederundervisning och samtidigt tro att man ska kunna lyckas med användningen av sociala medier. Den moderna tekniken rusar framåt. Vi kan nå Internet överallt oavsett var vi befinner oss via de handdatorer eller smarta mobiltelefoner som vi numera har. Globaliseringen håller på att radikalt förändra utbildningsväsendet i grunden.
Dessa tendenser är så starka att skolan inte kan hålla emot särskilt länge till. För närvarande försöker både staten och skolan upprätthålla nuvarande ordning. En ordning som har blivit föråldrad i och med att tekniken har utvecklats som den har gjort och fortsätter utvecklas i en enorm hastighet. Skolan svarar på elevernas krav på användandet av modern teknik med att förbjuda den. Det är för mig en gåta att eleverna överhuvudtaget accepterar att det här fortgår år ut och år in. Skolan har aldrig haft något bra förhållande till den moderna tekniken eller till ungdomskulturen.
Vi hade exakt den här diskussionen också när dåvarande ungdomar hade gjort serierna till en del av sin kultur. Då svarade skolan med att motarbeta allt vad användandet av serier hette i undervisningen. Det som sker nu är alltså inte särskilt förvånande även om man kunde hoppats på att skolan hade lärt sig av historien. Men det är väl för mycket begärt misstänker jag. Istället återupprepar sig historien. Utspelet om att lärare åter ska ta plats vid katedern är ett sätt att försöka återta den förlorade kontrollen.
Lärarna ska vara auktoriteter som helt dikterar villkoren. Eleverna ska vara passiva konsumenter av kunskap. Det är ungefär det Björklunds utspel gick ut på och som sedan följdes upp av en artikel i Dagens nyheter ett antal månader senare av en annan minister i form av Göran Hägglund vars artikel var en ännu värre flopp än den som Björklund lyckades ställa till med. Det är faktiskt en smärre bedrift av Hägglund då Björklund lyckades med att reta upp stora delar av lärarkåren så till den milda grad att det blev ett av de första professionella nätupproren i Sverige.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar