Sollentuna kommun har börjat använda en metod som heter "Att skriva sig till läsning" i kombination med surfplattor. Detta har utbildningsministern kritiserat. Det är mot den bakgrunden som debatten om IKT i skolan nu har kommit igång på allvar. Den metod som här är aktuell i form av "Att skriva sig till läsning" är en väl beprövad metod i Norge och som nu också sprids i Sverige. Den handlar om i korthet om att man låter eleverna i årskurs ett börja skriva på datorn för att sedan i årskurs 2 och 3 skriva för hand. Detta har vår utbildningsminister fått om bakfoten och tolkat som att eleverna inte alls ska lära sig skriva för hand. Han får inte som minister och partiledare komma ut med uttalanden som innehåller direkta sakfel, vilket är fallet här. Det undergräver snabbt hans trovärdighet. Om eleverna kan knäcka läskoden snabbare än med andra metoder så ser inte jag några som helst hinder för att man använder den här metoden.
Den debatt som förs nu är densamma som när miniräknaren kom. Då hävdade man från kritikerna att detta skulle medföra att eleverna inte skulle lära sig matematik. Nu hävdar man att eleverna inte ska få lära sig att läsa och skriva i och med att datorer och surfplattor kommer in som verktyg. Det finns en uppenbar rädsla hos en del för den digitala utveckling som sker nu och som faktiskt innebär att nya metoder utvecklas. Men skolan måste utvecklas och vara i takt med tiden och med samhället i övrigt. Om vi inte är i takt med tiden och med övriga samhället så kommer skolan snabbt att ha spelat ut sin roll i samhället. Även om det är nedslående att vi har en minister som är fientligt inställd till teknik i skolan uppenbarligen så förändrar det inte någonting alls för egen del.
Skolan måste våga testa nya metoder och vägar framåt med andra ord. Vi kan inte hålla fast vid traditionell undervisning och examination när samhället i övrigt förändras i en takt som saknar motstycke. Vi fostrar eleverna för att ta plats i industrisamhället. Problemet är bara att industrisamhället inte längre existerar. Vi har övergått till den digitala och globaliserade tidsåldern. Det innebär att skolan också måste ta steget över och förbereda eleverna för den tidsålder vi lever i nu och inte för en tidsålder som har upphört att existera. Det samhälle som vi har nu ställer helt andra krav på lärare och elever än vad industrisamhället gjorde. Det är i övergången mellan den skola vi har haft för industrisamhället och den skola som vi förhoppningsvis är på väg in i för det digitala och globaliserade samhället som den stora konflikten finns. Det finns de som vill hålla fast vid det som vi har gjort tidigare och det finns de som ser alla möjligheter och vägar framåt i den digitala miljön. Det är två olika visioner om skolan och om hur samhället bör se ut som krockar. I den krocken uppstår det av naturliga skäl konflikter.
Vi borde inte se skolan som uppdelad i olika delar som nu i praktiken blir fallet när varje enhet och kommun sköter sin egen verksamhet. Vi borde istället se skolan som helhet som ett nätverk. Det betyder att skolor samarbetar och kommunicerar aktivt med varandra. Det betyder att man som lärare i högre grad måste dela med sig av sitt undervisningsmaterial till andra. Det är för dålig öppenhet i och utanför klassrummet med andra ord. Om man skulle övergå till att se skolan som ett större nätverk så kommer mycket att vara vunnet och sådant som likvärdighet och bedömning kommer bli bättre. Internet och de sociala nätverken har helt kommit att förändra de möjligheter som finns för att diskutera den här typen av frågor och dela med sig av material till andra lärare. Världen utanför skolan blir en del av skolans verksamhet och skolans verksamhet blir en del av det globala samhället på ett helt annat sätt än vad som nu är fallet. Huvudmannaskapet som sådant är ett problem och en förlaga från en tid som inte längre finns. Om skolan verkligen ska kunna bli en del av det globala samhället så är min slutsats att huvudmannaskapet måste avskaffas helt och hållet.
Under 1900-talets första hälft utvecklade Dewey sina teorier om lärande och undervisning. Det var han som lanserade "Learning by doing". Det han inte hade vid den tiden var redskapen för att kunna komma från teori till praktik. Det är först på senare år som vi har fått alla de redskap som behövs för att faktiskt kunna omsätta hans teorier i praktiken. Han visste inte hur rätt han skulle komma att få när han lanserade det här med "Learning by doing". Detta är en av de delar inom konstruktivismen som fallit mig i smaken och som jag tror på nu i samband med att skolan blir allt mer digitaliserad. Detta är också en central del av både Moodle och Mahara E-portfolio som är två verktyg som helt förändrat mitt sätt att se på examination och på hur man bör bedriva undervisning. Moodle har över 800 moduler och block. Man kan integrera den virtuella online världen Second Life i Moodle vilket ger ett kraftfullt verktyg för att kunna använda både "Learning by doing" och rollspel i undervisningen. Eleverna kan samarbeta och kommunicera med varandra och med läraren på ett sätt som tidigare inte var möjligt i Moodle.
Det finns ett antal saker som ständigt kommer fram i debatten och som bör problematiseras. Det ena är hur man ska kunna följa upp den enskilde individens resultat och utveckling med informationsteknik. Det är fullt möjligt med Moodle och dessutom får eleverna delta i uppföljningen, vilket är en stor vinst enligt mitt sätt att se på det hela. Ett exempel på hur man kan göra detta är genom en modul i Moodle som heter Checklist. Denna demonstreras i filmen nedan.
En annan fundering som brukar komma upp i debatten är att man måste ha en slutexamination för att kolla vad eleverna kan vid slutet av kursen. Det finns inget som hindrar från att man har en slutexamination om man vill det som lärare. Det finns många moduler i Moodle som skulle kunna bidra till en sådan. Det finns en utbredd kultur av att prov är den enda examinationsformen som funkar. Så är inte fallet och man kan skapa mer än intressanta och interaktiva examinationsformer med hjälp av sociala medier och annan digital teknik. Samhällskunskap är ett ämne där man ofta har nutidsorienteringar. Dessa kan man till exempel göra både roligare, mer interaktiva och självrättande. Detta med integrationen mellan Moodle och Second Life. Hur detta kan funka visas i videon nedan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar