Den senaste metodiken eller förhållningssättet som kommit in i den svenska skolan är entreprenöriellt lärande. Det här var något som avhandlades vid Skolchatt ikväll. Om man ser till vad jag själv tror på i form av mer av kreativitet, samarbete och reflektion så borde jag jubla över den här metodiken eller förhållningssättet. Men för min del är jag ändå oroad. Jag håller med Helena von Schantz när hon på Skolchatt kallar denna metodik för frälsningslära. Den kommer inte att lösa alla skolans problem som förespråkarna uppenbarligen som vanligt anser. Under 2011 kom jag i kontakt med frågor rörande informationsteknik för skolan nästan dagligen, något som har fortsatt under 2012.
Under en tid har jag varnat för att man skulle använda informations- och kommunikationsteknik för att skapa en frälsningslära. Nu är vi där. Det verkar som en del nu tror att man kan släppa eleverna helt fritt och sen ska de hantera allting själva. Det riskerar sluta med att eleverna helt på egen hand kommer att få söka information, de kommer få allt material av läraren på en lärande plattform och sedan kommer man lägga ut några forum där eleverna själva kan diskutera. Detta har jag sett ett flertal exempel på i samband med olika distanskurser.
Det finns då två alternativ. Antingen har man inte förstått hur Internet och sociala medier fungerar eller också har man stoppat huvudet i sanden (strutsmentalitet) och ser inte det faktum att det krävs ett omfattande samarbete mellan elever, men också mellan elever och lärare för att man ska nå resultat. Det finns inte många metoder som är mer elevaktiva än att arbeta med informationsteknik i skolan. Det är också ett huvudskäl till varför jag är en varm anhängare av informations- och kommunikationsteknik i skolan. Men för att det ska funka så måste läraren vara en del av det samarbete, den kommunikation och den interaktion som sker på nätet och i exempelvis olika lärande plattformar. Vi har verktygen för detta. Men låt oss nu ta vårt förnuft till fånga och fundera över hur vi ska använda alla dessa verktyg på bästa möjliga sätt och inte hasta fram en frälsningslära som den här om entreprenöriellt lärande.
Samtidigt som användandet av informations- och kommunikationsteknik i undervisningen är ett väldigt bra sätt att skapa morgondagens elevaktiva lärande och undervisning så kräver det ett enormt arbete från läraren som hela tiden måste vara aktiv och delta i diskussionen och i den samarbetskultur som finns på nätet tillsammans med eleverna. Är de som förespråkar entreprenöriellt lärande medvetna om vilka krav som ställs på lärarna för att lyckas här och har man kunskaperna ute i skolorna för att ro det här i hamn? Vilka verktyg tänker man till exempel använda för att få till den kreativitet och den samarbetskultur som krävs för att man ska kunna ro detta i hamn? Det är väldigt många oklarheter kring hur det här ska funka i praktiken. Finns det någon plan för hur arbetet ska vara upplagd med den här metodiken och vilka mål har man med metodiken? Hur hanterar vi de elever som faller mellan stolarna redan idag när den här metodiken är införd? På vilket sätt är det tänkt att vi ska få en skola för alla som kännetecknas av inkluderande syn- och arbetssätt med den här metodiken?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar