Utbildningsväsendet står i likhet med övriga samhället inför stora förändringar. Detta kommer medföra flera möjligheter men också flera utmaningar som vi i någon bemärkelse måste hantera. Det sätt på vilket vi lär oss kommer att förändras. Med det kommer också skolan som organisation och undervisningen att förändras. Vad är det då som egentligen har förändrats när det kommer till förutsättningarna för framförallt lärande, men också för hur vi bedriver vår undervisning? Det finns några saker som jag vill peka på som förändrar synen på lärande och undervisning. Den första faktorn är att vi idag kan samarbeta, diskutera och kommunicera med vem som helst i hela världen. Den andra faktorn som jag vill peka på är att utbildningen numera är oberoende av tid och rum. Med aktörer som Khan Academy och Smarta telefoner som i stort sätt är att betrakta som handdatorer numera så kan man få en utbildning som är oberoende av tid och rum. Den tredje faktorn som jag vill peka på är att läraren inte har något kunskapsmonopol längre och att information numera finns i överflöd.
Den fjärde faktorn som jag skulle vilja belysa här är det man brukar kalla för Googleisering. Det innebär att vi inte längre kan veta vad en elev bör kunna eller kan vid en viss tid inför exempelvis ett arbetsområde då vi inte vet vad eleven kan ha Googlat sig fram till. Progressionen blir svårare att se och mer komplex. De nya förutsättningarna för lärande medför stora möjligheter. Men de innebär också stora utmaningar inför framtiden som vi kommer att behöva hantera. Förändringar kommer aldrig att kunna bli till i skolan om de inte kommer underifrån från elever och lärare. Det som händer inom IKT-området är ett utmärkt exempel på detta. Det är nämligen elever, lärare och nätaktivister som för närvarande driver utvecklingen framåt inom området med stöd av vissa forskare som har intresserat sig för detta område. Undervisningen skall numera vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet. De lärare som nu testar sig fram och använder den moderna tekniken för att förändra skolan och undervisningen skapar en form av beprövad erfarenhet. Men den vetenskapliga grunden lyser fortfarande med sin frånvaro.
Ett konkret exempel på detta kom jag i kontakt med i samband med mitt examensarbete som handlar om det här med informationsteknik i skolan. Det handlade i det här fallet om en diskussion i litteraturen kring användandet av Wiki i undervisningen. Där förklarade man i klartext att det fanns mycket lite forskning om vad och hur man som lärare kan använda en Wiki i undervisningen. Kroksmark konstaterar i den här videon på Youtube att ca 300-400 år av forskning och tänkande kring lärande är satta på stora prov nu i och med den snabba utvecklingen inom informations- och kommunikationsteknik. Om Kroksmark har rätt i det eller inte ska jag inte uttala mig om. Men om han har rätt så är det ett oerhört tydligt exempel på hur akut behovet av forskning inom det här området faktiskt är. Den politiska aspekten av detta är också intressant, inte minst för en samhällsvetare som mig. För om det är så att den forskning som våra politiker är satta att fatta beslut utifrån är felaktig eller har allvarliga brister så riskerar man att få beslut som skjuter utbildningsväsendet och elevernas framtid i sank. Men än värre är egentligen att vi som är lärare i skolan inte kan fatta beslut på en vetenskaplig grund utan riskerar att fatta helt felaktiga beslut i vår vardag. Beslut som kan få ödesdigra konsekvenser för enskilda elever. Det är med andra ord hög tid att storsatsa på forskning inom det här området så att vi får klarhet i vad den moderna tekniken med Internet och sociala nätverk i spetsen får för faktiska konsekvenser för skolan och för elevernas lärande så att vi kan fatta de nödvändiga beslut som krävs för att vi ska få en skola som är anpassad till den digitala och globaliserade värld vi lever i baserat på vetenskaplig grund.
En av de frågor som hela tiden kommer upp i debatten är den om hur vi ska få en likvärdig bedömning. Vi vet från det engelska exemplet att standardiserade tester, studentexamen och nationella prov inte leder till likvärdighet utan till likformighet. Det innebär att vi måste hitta andra sätt att nå likvärdighet i bedömningen. Om man tittar på IKT-området så finns det en hel del väldigt intressanta saker som håller på att hända när det kommer till likvärdig bedömning. Vi som kör Moodle kommer sannolikt till sommaren redan få tillgång till anonyma bedömningar som man kan göra i stor skala för alla inlämnade uppgifter och så vidare. Det som också verkar vara på väg är Second Marker i Moodle. Det innebär att en lärare först bedömer uppgiften. Därefter tar en annan lärare och bedömer uppgiften. Denna lärares bedömning blir sedan synlig för eleven. Detta kommer medföra en större rättssäkerhet i bedömningen och bedömningen skulle sannolikt bli mer likvärdig.
Detta med anonyma bedömningar och Second Marker ser bara ut att vara början och det finns absolut tendenser till att utvecklingen inom informations- och kommunikationsteknik kommer revolutionera vårt sätt att bedöma elever på. Det är viktigt att bedömning och betygssättning inte blir ett område som hamnar efter i den fantastiska utveckling som vi ser inom den digitala tekniken och i synnerhet då relaterat till det som sker i skolan. När man som lärare släpper kontrollen och vågar låta samarbetet, kommunikationen, kreativiteten och det kritiska tänkandet flöda både i och utanför klassrummet så kommer man lämna den situation som är nu där det är svårt att få in uppgifter osv. från elever till att få en explosion i mängden information som man har tillgång till vid bedömning och betygssättning. Detta är en av de utmaningar som vi har att hantera framöver.
Khan Academy är ett av de mest intressanta projekten på nätet som jag har sett inom utbildning. De håller på att skapa ett globalt klassrum där elever världen över kan delta efter sina förutsättningar och behov och arbeta utifrån sitt tempo. Vi har hittills diskuterat en del om vad som händer i våra egna klassrum och de möjligheter och utmaningar som finns där. En av de metoder som är spännande är Peer-to-Peer metoden. Det är en bra metod som man kan använda i sitt klassrum. Men vilka möjligheter och utmaningar kommer det medföra när elever från exempelvis Sverige och elever från exempelvis Indien börjar använda den här Peer-to-Peer metoden i det globala klassrum som Khan Academy utgör? Vad innebär det om vi kombinerar "The flipped classroom" (som innebär att eleverna får ta del av innehållet innan de kommer till skolan och sedan får de göra det som är hemläxa idag i klassrummet) och alla de möjligheter och utmaningar som ett digitalt och globalt klassrum som Khan Academy innebär?
I det digitala och globala klassrummet (som exempelvis Khan Academy) så kommer eleverna att arbeta helt i sitt egna tempo. Vi är på väg mot en situation där jag som lärare kan veta exakt vad den enskilde eleven arbetar med vid ett visst tillfälle och få reda på exakt vilket eller vilka områden som eleven har problem inom eller där denne kanske behöver en extra utmaning. Med andra ord kan vi avgöra exakt var vi ska sätta in våra begränsade resurser för att få störst effekt för den enskilde eleven. Det finns berättelser om elever i USA med autism som haft stora problem med matematiken. När dessa fick tillgång till Khan Academy och därmed kunde arbeta mer i egen takt så klarade de av matematiken. Detta visar på hur viktig den digitala utvecklingen är inom skolan, men framförallt visar den på hur viktigt det är att eleverna får arbeta och ta del av undervisningen i sitt personliga tempo. Khan Academy har gett oss en inblick i framtidens skola med andra ord.
Den fjärde faktorn som jag skulle vilja belysa här är det man brukar kalla för Googleisering. Det innebär att vi inte längre kan veta vad en elev bör kunna eller kan vid en viss tid inför exempelvis ett arbetsområde då vi inte vet vad eleven kan ha Googlat sig fram till. Progressionen blir svårare att se och mer komplex. De nya förutsättningarna för lärande medför stora möjligheter. Men de innebär också stora utmaningar inför framtiden som vi kommer att behöva hantera. Förändringar kommer aldrig att kunna bli till i skolan om de inte kommer underifrån från elever och lärare. Det som händer inom IKT-området är ett utmärkt exempel på detta. Det är nämligen elever, lärare och nätaktivister som för närvarande driver utvecklingen framåt inom området med stöd av vissa forskare som har intresserat sig för detta område. Undervisningen skall numera vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet. De lärare som nu testar sig fram och använder den moderna tekniken för att förändra skolan och undervisningen skapar en form av beprövad erfarenhet. Men den vetenskapliga grunden lyser fortfarande med sin frånvaro.
Ett konkret exempel på detta kom jag i kontakt med i samband med mitt examensarbete som handlar om det här med informationsteknik i skolan. Det handlade i det här fallet om en diskussion i litteraturen kring användandet av Wiki i undervisningen. Där förklarade man i klartext att det fanns mycket lite forskning om vad och hur man som lärare kan använda en Wiki i undervisningen. Kroksmark konstaterar i den här videon på Youtube att ca 300-400 år av forskning och tänkande kring lärande är satta på stora prov nu i och med den snabba utvecklingen inom informations- och kommunikationsteknik. Om Kroksmark har rätt i det eller inte ska jag inte uttala mig om. Men om han har rätt så är det ett oerhört tydligt exempel på hur akut behovet av forskning inom det här området faktiskt är. Den politiska aspekten av detta är också intressant, inte minst för en samhällsvetare som mig. För om det är så att den forskning som våra politiker är satta att fatta beslut utifrån är felaktig eller har allvarliga brister så riskerar man att få beslut som skjuter utbildningsväsendet och elevernas framtid i sank. Men än värre är egentligen att vi som är lärare i skolan inte kan fatta beslut på en vetenskaplig grund utan riskerar att fatta helt felaktiga beslut i vår vardag. Beslut som kan få ödesdigra konsekvenser för enskilda elever. Det är med andra ord hög tid att storsatsa på forskning inom det här området så att vi får klarhet i vad den moderna tekniken med Internet och sociala nätverk i spetsen får för faktiska konsekvenser för skolan och för elevernas lärande så att vi kan fatta de nödvändiga beslut som krävs för att vi ska få en skola som är anpassad till den digitala och globaliserade värld vi lever i baserat på vetenskaplig grund.
En av de frågor som hela tiden kommer upp i debatten är den om hur vi ska få en likvärdig bedömning. Vi vet från det engelska exemplet att standardiserade tester, studentexamen och nationella prov inte leder till likvärdighet utan till likformighet. Det innebär att vi måste hitta andra sätt att nå likvärdighet i bedömningen. Om man tittar på IKT-området så finns det en hel del väldigt intressanta saker som håller på att hända när det kommer till likvärdig bedömning. Vi som kör Moodle kommer sannolikt till sommaren redan få tillgång till anonyma bedömningar som man kan göra i stor skala för alla inlämnade uppgifter och så vidare. Det som också verkar vara på väg är Second Marker i Moodle. Det innebär att en lärare först bedömer uppgiften. Därefter tar en annan lärare och bedömer uppgiften. Denna lärares bedömning blir sedan synlig för eleven. Detta kommer medföra en större rättssäkerhet i bedömningen och bedömningen skulle sannolikt bli mer likvärdig.
Detta med anonyma bedömningar och Second Marker ser bara ut att vara början och det finns absolut tendenser till att utvecklingen inom informations- och kommunikationsteknik kommer revolutionera vårt sätt att bedöma elever på. Det är viktigt att bedömning och betygssättning inte blir ett område som hamnar efter i den fantastiska utveckling som vi ser inom den digitala tekniken och i synnerhet då relaterat till det som sker i skolan. När man som lärare släpper kontrollen och vågar låta samarbetet, kommunikationen, kreativiteten och det kritiska tänkandet flöda både i och utanför klassrummet så kommer man lämna den situation som är nu där det är svårt att få in uppgifter osv. från elever till att få en explosion i mängden information som man har tillgång till vid bedömning och betygssättning. Detta är en av de utmaningar som vi har att hantera framöver.
Khan Academy är ett av de mest intressanta projekten på nätet som jag har sett inom utbildning. De håller på att skapa ett globalt klassrum där elever världen över kan delta efter sina förutsättningar och behov och arbeta utifrån sitt tempo. Vi har hittills diskuterat en del om vad som händer i våra egna klassrum och de möjligheter och utmaningar som finns där. En av de metoder som är spännande är Peer-to-Peer metoden. Det är en bra metod som man kan använda i sitt klassrum. Men vilka möjligheter och utmaningar kommer det medföra när elever från exempelvis Sverige och elever från exempelvis Indien börjar använda den här Peer-to-Peer metoden i det globala klassrum som Khan Academy utgör? Vad innebär det om vi kombinerar "The flipped classroom" (som innebär att eleverna får ta del av innehållet innan de kommer till skolan och sedan får de göra det som är hemläxa idag i klassrummet) och alla de möjligheter och utmaningar som ett digitalt och globalt klassrum som Khan Academy innebär?
I det digitala och globala klassrummet (som exempelvis Khan Academy) så kommer eleverna att arbeta helt i sitt egna tempo. Vi är på väg mot en situation där jag som lärare kan veta exakt vad den enskilde eleven arbetar med vid ett visst tillfälle och få reda på exakt vilket eller vilka områden som eleven har problem inom eller där denne kanske behöver en extra utmaning. Med andra ord kan vi avgöra exakt var vi ska sätta in våra begränsade resurser för att få störst effekt för den enskilde eleven. Det finns berättelser om elever i USA med autism som haft stora problem med matematiken. När dessa fick tillgång till Khan Academy och därmed kunde arbeta mer i egen takt så klarade de av matematiken. Detta visar på hur viktig den digitala utvecklingen är inom skolan, men framförallt visar den på hur viktigt det är att eleverna får arbeta och ta del av undervisningen i sitt personliga tempo. Khan Academy har gett oss en inblick i framtidens skola med andra ord.
Jag lyfter fram att eftersom kunskap handlar om förståelse och inte bara om att ha hittat fakta med en google så har lärare fortfarande en mängd av kunskapsmonopol. Sen har ju själva syftet med läraryrket alltid varit att dela med sig av sin kunskap så jag räknar inte med att tillgången till information förändrar läraryrket ett enda dugg.
SvaraRaderaI och för sig kan utbildning ske när som helst i tid och rum numera men jag lyfter fram att det finns en trend där relationer får en växande betydelse för modern utbildning. Det är klart att relationer kan byggas via datornätverk men det finns en oerhörd kraft i IRL möten och jag som har intresserat mig riktigt kreativa möten och tillblivelsen av uppfinningar etc. ser inte alls att den typen av möten går att skapa via dator. Mänskliga behov av struktur och att bara få umgås tror jag dessutom kommer fortsätta att göra att vi vill träffas och väljer samma tider som andra.
Du överbetonar också vikten av att google kan ge olika informationsinnehåll till eleverna och att det blir svårt att se progressionen hos eleverna när man inte vet vilken information de mött. Jag kan ju bara bedöma utifrån mina ämnen och det är väldigt tydligt att eleverna förstås vid fria sökningar får fram olika fakta men när det gäller att se mönster, dvs uppnå riktig kunskap så konvergerar de nästan alltid vid vissa olika typer av förståelsetrösklar som de behöver hjälp att ta sig över.
Det finns en hel del pedagogisk vetenskap som visar på att frekventa prov kan vara ett mycket effektivt sätt att stimulera inlärning, bättre än de mesta annat, och då kan lärplattformar typ Moodle komma in väldigt lämpligt med automatiskt rättade prov, kamratfeedback osv för att effektivisera undervisningen. Det ändrar inte på att ifall vi ska examinera elever så är det bara förståelseinriktade prov som är intresssant. Det är en helt försumbar liten del av betygskriterierna som är inriktade på faktakunskaper. Ännu har jag inte sett någon lärplattform eller automatiskt rättat prov som ens är i närheten av att bedöma förståelse.
Min bild av en bra lärare var till för ca en månad sedan att det är en som kan förklara och förenkla så att eleverna förstår eller annorlunda uttryckt en bra lärare är en bra föreläsare. Men för ca en månad sedan hände något. Jag råkade hamna på en artikel när jag var ute och läste på nätet. Den beskrev att det inte spelar någon roll för elevernas resultat vad vi som lärare gör i klassrummet så länge vi använder föreläsning som metod.
SvaraRaderahttp://www.npr.org/2012/01/01/144550920/physicists-seek-to-lose-the-lecture-as-teaching-tool
Jag bara skakade på huvudet första gången jag läste artikeln och var mer provocerad över dess innehåll än jag tog till mig av det. En vecka sedan kom jag i kontakt med en Harvard professor via Youtube som heter Eric Mazur i fysik och som höll en föreläsning där han presenterar statistiskt hållbara bevis för att det som står i artikeln (se ovan) stämmer. Den föreläsningen finns nedan. Det Eric Mazur har kommit fram till genom sin forskning där han använt kvantitativa metoder är att vi borde skifta fokus från att undervisa till att lära elever att lära.
Det är bland annat mot bakgrund av detta som jag nog kommer att använda mig av ett arbetssätt som heter “The flipped classroom” där innehållet levereras till eleverna med modern teknik innan de kommer till skolan och sedan får de göra vad som idag ofta är hemläxa i klassrummet under lektionstid. Därav namnet “The flipped classroom”. Detta är nog bland det mest intressanta jag har sett på flera år eftersom det medför att det blir praktiskt möjligt att individ anpassa undervisningen till varje elevs förutsättningar och behov.
En av de saker som jag är oerhört noga med nu när jag arbetar med att utveckla mitt eget undervisningsmaterial i Moodle för att sedan kunna använda plattformen när jag kommer ut i skolan är att det inte får bli en plats där jag endast lämnar ut undervisningsmaterial och där eleverna lämnar in sina uppgifter. Det måste uppmuntra till samarbete, kommunikation och interaktion mellan elever och mellan elever och mig som lärare. Moodle har väldigt bra verktyg för det. Så det vore väldigt illa av mig att inte använda dem. Den Quiz funktion som Moodle har ser jag två användningsområden för främst. Den ena är att man kan använda den för rena övningar där eleverna kan testa sig själv på exempelvis olika begrepp och få direkt feedback från systemet.
Den andra är om man som lärare vill ha nutidsorienteringar, vilket är tämligen vanligt inom ämnet Samhällskunskap. Prov är inte jag någon anhängare av utan är mer inne på att använda mig av olika former av projektarbeten som examinationsform. Projektarbete är den form som enligt mitt sätt att se på det stämmer mest överens med mitt sätt att se på lärande och undervisning i övrigt. Man kan väl utan att överdriva säga att jag är en av de som förespråkar en progressiv pedagogik snarare än en traditionell pedagogik.