En digital och global revolution i och utanför skolan

Internet och annan digital teknik håller på att förändra världen såsom vi känner den. Det som började som en revolution i Tunisien har nu spridit sig och blivit en världsomfattande rörelse som kräver förändring. En rörelse som står för demokrati, för mänskliga rättigheter och för social rättvisa. Människor blir slaktade i Syrien för att de vågar ställa sig upp och kräva sin frihet mot en auktoritär och hänsynslös regim. Tunisiens, Egyptens och Libyens folk har redan skrivit världshistoria i realtid. Det vi får uppleva i realtid nu med revolutioner världen över från Mellanöstern och Nordafrika till Europa till Ryssland och vidare till USA är bland det absolut största som har hänt i modern tid. 

Den digitala revolutionen är ett faktum och är här för att stanna. De som har makten idag ska betrakta och betraktar den fria opinionsbildning som sker på Internet som ett hot mot nuvarande ordning och struktur. För nuvarande maktstrukturer kommer att falla samman. Nu handlar det om att hamna på rätt sida historien. För hamnar man på fel sida historien nu så riskerar man snabbt att bli irrelevant som institution i vårt digitala och globaliserade samhälle. Skolan håller med de reformer som nu införs med katederundervisning, mer av nationella prov och studentexamen att hamna på fel sida om historien.

Dessa reformer bygger nämligen på att vi fortfarande har brist på information, att stora delar av inlärningen sker i skolan och att läraren fortfarande har kunskapsmonopol. De bygger dessutom på att utbildning är beroende av tid och rum. Alla dessa delar har nu fallit samman. De finns inte längre och kommer inte att komma tillbaka. Med aktörer som Khan Academy och de stora universiteten som exempelvis MIT i Michigan som lägger ut föreläsningar online gratis så förändras utbildning från att vara beroende av tid och rum till att vara helt oberoende av tid och rum. Det är hög tid för förändring. En förändring som borde leda till en skola som bygger på de fyra C:n i form av Collaboration (samarbete), Critical thinking (kritiskt tänkande), Creativity (kreativitet) och Communication (kommunikation).

Det är hög tid att våra politiker vaknar ur den dröm värld som man lever i för närvarande. Förutsättningarna för skolan, undervisningen och för lärandet är fundamentalt annorlunda nu än vad det har varit bara för några år sedan. Utvecklingen har gått enormt fort och skolan är snart ifrån sprungen om den inte snabbt lägger om systemet. Vad är det då som är så fundamentalt annorlunda när det kommer till förutsättningarna för skolan, undervisningen och lärandet? Jag ser ett par faktorer som på ett fundamentalt sätt förändrar verkligheten för skolan, lärandet och undervisningen i form av följande:

• Vi kan samarbeta, diskutera och kommunicera med vem som helst över hela jordklotet vilket för några år sedan var helt otänkbart. 
• Utbildningen var tidigare beroende av tid och rum. Nu är den oberoende av tid och rum. 
• Vi kan utan att arbeta ihjäl oss som lärare individualisera undervisningen så att den är anpassad för den enskilde elevens förutsättningar och behov.
• Läraren har inget monopol på kunskap längre och vi har heller ingen brist på information. Det mesta av inlärningen sker idag utanför skolan. Eleverna går från att vara konsumenter till att vara både konsumenter och producenter av kultur och kunskap.
• Det finns i avsevärt mycket större utsträckning en möjlighet att se till att det finns en autentisk mottagare och inte bara läraren som tar emot och ger feedback på elevernas arbeten. 

Den som tror att man som lärare kan ha kontroll över elever idag är antingen naiv eller också har denne stoppat huvudet i sanden och ser därmed inte varthän samhället och den digitala utvecklingen är på väg. Vi måste som lärare våga släppa kontrollen med andra ord. Låt samarbetet, kreativiteten, kommunikationen och aktiviteten i och utanför klassrummet flöda. Välkommen till året för den digitala och globala revolutionen!

Debatten om informationsteknik i skolan

Sollentuna kommun har börjat använda en metod som heter "Att skriva sig till läsning" i kombination med surfplattor. Detta har utbildningsministern kritiserat. Det är mot den bakgrunden som debatten om IKT i skolan nu har kommit igång på allvar. Den metod som här är aktuell i form av "Att skriva sig till läsning" är en väl beprövad metod i Norge och som nu också sprids i Sverige. Den handlar om i korthet om att man låter eleverna i årskurs ett börja skriva på datorn för att sedan i årskurs 2 och 3 skriva för hand. Detta har vår utbildningsminister fått om bakfoten och tolkat som att eleverna inte alls ska lära sig skriva för hand. Han får inte som minister och partiledare komma ut med uttalanden som innehåller direkta sakfel, vilket är fallet här. Det undergräver snabbt hans trovärdighet. Om eleverna kan knäcka läskoden snabbare än med andra metoder så ser inte jag några som helst hinder för att man använder den här metoden.

Den debatt som förs nu är densamma som när miniräknaren kom. Då hävdade man från kritikerna att detta skulle medföra att eleverna inte skulle lära sig matematik. Nu hävdar man att eleverna inte ska få lära sig att läsa och skriva i och med att datorer och surfplattor kommer in som verktyg. Det finns en uppenbar rädsla hos en del för den digitala utveckling som sker nu och som faktiskt innebär att nya metoder utvecklas. Men skolan måste utvecklas och vara i takt med tiden och med samhället i övrigt. Om vi inte är i takt med tiden och med övriga samhället så kommer skolan snabbt att ha spelat ut sin roll i samhället. Även om det är nedslående att vi har en minister som är fientligt inställd till teknik i skolan uppenbarligen så förändrar det inte någonting alls för egen del.

Skolan måste våga testa nya metoder och vägar framåt med andra ord. Vi kan inte hålla fast vid traditionell undervisning och examination när samhället i övrigt förändras i en takt som saknar motstycke. Vi fostrar eleverna för att ta plats i industrisamhället. Problemet är bara att industrisamhället inte längre existerar. Vi har övergått till den digitala och globaliserade tidsåldern. Det innebär att skolan också måste ta steget över och förbereda eleverna för den tidsålder vi lever i nu och inte för en tidsålder som har upphört att existera. Det samhälle som vi har nu ställer helt andra krav på lärare och elever än vad industrisamhället gjorde. Det är i övergången mellan den skola vi har haft för industrisamhället och den skola som vi förhoppningsvis är på väg in i för det digitala och globaliserade samhället som den stora konflikten finns. Det finns de som vill hålla fast vid det som vi har gjort tidigare och det finns de som ser alla möjligheter och vägar framåt i den digitala miljön. Det är två olika visioner om skolan och om hur samhället bör se ut som krockar. I den krocken uppstår det av naturliga skäl konflikter.

Vi borde inte se skolan som uppdelad i olika delar som nu i praktiken blir fallet när varje enhet och kommun sköter sin egen verksamhet. Vi borde istället se skolan som helhet som ett nätverk. Det betyder att skolor samarbetar och kommunicerar aktivt med varandra. Det betyder att man som lärare i högre grad måste dela med sig av sitt undervisningsmaterial till andra. Det är för dålig öppenhet i och utanför klassrummet med andra ord. Om man skulle övergå till att se skolan som ett större nätverk så kommer mycket att vara vunnet och sådant som likvärdighet och bedömning kommer bli bättre. Internet och de sociala nätverken har helt kommit att förändra de möjligheter som finns för att diskutera den här typen av frågor och dela med sig av material till andra lärare. Världen utanför skolan blir en del av skolans verksamhet och skolans verksamhet blir en del av det globala samhället på ett helt annat sätt än vad som nu är fallet. Huvudmannaskapet som sådant är ett problem och en förlaga från en tid som inte längre finns. Om skolan verkligen ska kunna bli en del av det globala samhället så är min slutsats att huvudmannaskapet måste avskaffas helt och hållet.

Under 1900-talets första hälft utvecklade Dewey sina teorier om lärande och undervisning. Det var han som lanserade "Learning by doing". Det han inte hade vid den tiden var redskapen för att kunna komma från teori till praktik. Det är först på senare år som vi har fått alla de redskap som behövs för att faktiskt kunna omsätta hans teorier i praktiken. Han visste inte hur rätt han skulle komma att få när han lanserade det här med "Learning by doing". Detta är en av de delar inom konstruktivismen som fallit mig i smaken och som jag tror på nu i samband med att skolan blir allt mer digitaliserad. Detta är också en central del av både Moodle och Mahara E-portfolio som är två verktyg som helt förändrat mitt sätt att se på examination och på hur man bör bedriva undervisning. Moodle har över 800 moduler och block. Man kan integrera den virtuella online världen Second Life i Moodle vilket ger ett kraftfullt verktyg för att kunna använda både "Learning by doing" och rollspel i undervisningen. Eleverna kan samarbeta och kommunicera med varandra och med läraren på ett sätt som tidigare inte var möjligt i Moodle.

Det finns ett antal saker som ständigt kommer fram i debatten och som bör problematiseras. Det ena är hur man ska kunna följa upp den enskilde individens resultat och utveckling med informationsteknik. Det är fullt möjligt med Moodle och dessutom får eleverna delta i uppföljningen, vilket är en stor vinst enligt mitt sätt att se på det hela. Ett exempel på hur man kan göra detta är genom en modul i Moodle som heter Checklist. Denna demonstreras i filmen nedan.

En annan fundering som brukar komma upp i debatten är att man måste ha en slutexamination för att kolla vad eleverna kan vid slutet av kursen. Det finns inget som hindrar från att man har en slutexamination om man vill det som lärare. Det finns många moduler i Moodle som skulle kunna bidra till en sådan. Det finns en utbredd kultur av att prov är den enda examinationsformen som funkar. Så är inte fallet och man kan skapa mer än intressanta och interaktiva examinationsformer med hjälp av sociala medier och annan digital teknik. Samhällskunskap är ett ämne där man ofta har nutidsorienteringar. Dessa kan man till exempel göra både roligare, mer interaktiva och självrättande. Detta med integrationen mellan Moodle och Second Life. Hur detta kan funka visas i videon nedan.

Surfplattor och den forntida ministern

Sollentuna kommun ska nu se till att alla elever får surfplattor. Detta är ett utmärkt initiativ som säkerligen kommer att bära frukt i den kommunen. Fler skolor och kommuner borde följa Sollentuna kommun. Detta initiativ har dock fått utbildningsministern att gå i taket. Han har tydligen problem med att man använder sig av surfplattor i skolan. Jag har problem med utbildningsministerns forntida syn på skolan. Den här typen av satsningar utmanar hans traditionella synsätt med katederundervisning som den mest optimala formen för undervisning.

Utbildningsministern borde ta och sätta sig in i hur den digitala tekniken fungerar innan han kommer med sådana här utspel. Då kanske vi hade sluppit fler pinsamheter och rena faktafel. Han hävdar att eleverna ska ha goda kunskaper och betonar vikten av fakta. Är det inte då lämpligt att föregå med gott exempel som minister och faktiskt vara påläst innan man kommer med utspel? Svensk skola behöver mer av modern teknik, inte mindre. Om Björklund inte förstår det moderna digitala samhälle som nu har och håller på att växa fram så kan han inte sitta kvar som utbildningsministern. Då borde någon med framtidsvisioner om en digital skola för 2000-talet ta över. Det finns de som hävdar att vi måste lyssna på politiker. Om vi hade lyssnat på utbildningsministern så hade skolan varit tillbaka på 1960-talet och en död institution inom fem till tio års tid!

Skolan och den digitala världen - två elevexempel

De två elevexempel som detta inlägg ska handla om är båda hämtade från Dunkels bok "Vad gör unga på nätet?". Detta är elevexempel som skrämmer mig. Det första elevexemplet handlar om en elev som gick i årskurs 8 och som inte alls gillade skolan. Därför var denne elev så lite som möjligt i skolan. Denne elev hade IG i både Engelska och Bild. Samtidigt satt eleven hemma och ägnade sig åt avancerad bildhantering i Photoshop och avancerad engelska då denne elev läste engelska manualer till Photoshop. Det andra exemplet som är hämtat från Dunkels bok beskriver Dunkels själv så här:

Jag sitter just nu och rättar nationella proven i engelska och är helt förtvivlad. I min klass finns en liten grupp pojkar som nästan aldrig varit i skolan eftersom de sitter hemma och spelar World of Warcraft. Sen dyker de upp i maj och skriver MVG i engelska. Det är helt sjukt. Hur ska vi få tjejerna att stanna hemma och spela WoW? 

Det är uppenbart att en elev som kan använda avancerad engelska och bildhantering (om än digital) inte ska ha IG i varken engelska eller bild. Men det andra elevexemplet är nästan än mer upprörande. Vi har alltså elever som lär sig ett helt språk själva så väl att de kan skriva MVG på det nationella provet i engelska. Det samtidigt som skolan talar om att eleverna inte borde ägna sig så mycket åt datorspel som World of Warcraft. Eleverna ser detta som helt naturliga miljöer för lärande, för kommunikation och för samarbete. Vi uppmanar eleverna att träna sin samarbetsförmåga och träna sin engelska exempelvis. Men så fort de gör det online eller med hjälp av medier som skolvärlden inte förstår sig på så blir det kontroversiellt.

Mahara

Mahara E-portfolio ska detta inlägg handla om. Mahara E-portfolio är mer en form av socialt nätverk än vad det är en portfolio i traditionell mening. Man kan göra så mycket mer med en E-portfolio som Mahara än vad man kan göra med en portfolio i pappersformat. Eleverna kan på ett bra sätt i Mahara samarbeta, visa upp och kommunicera med andra elever. Den interaktion som Mahara bidrar till att skapa är värdefull för mig som vill arbeta med nätet i skolan.

Nu skulle man kunna hävda att lärande plattformarna är som portfolio idag. Men det Mahara bidrar med är att den skapar möjligheter för mig som lärare att låta eleverna forma portfolio som liknar webbsidor mer eller mindre på ett enkelt sätt. Mahara är mycket flexibel som system och man använder drag and drop för att lyfta in de olika block som finns tillgängliga i Mahara till sin portfolio. Det gör det hela mycket enkelt för både elever och lärare att ha sina egna portfolio. Läraren kan enkelt kommentera elevernas portfolio.

Användarvänligheten är med andra ord står. En annan sak som jag gillar är att man enkelt kan licensiera sin portfolio under exempelvis Creative Commons licens genom att dra ett block bara till sin portfolio och sedan välja vilken licens man vill använda. Mahara tillhör tillsammans med Moodle ett av de mer kraftfulla verktyg som jag har sett för lärande och undervisning. Med Mahara kan eleverna verkligen få syn på sitt egna lärande och examinationen kan utan större problem bli individualiserad om man använder Mahara för detta.

Lärande och skola för 2000-talet

Den svenska skolan behöver anpassas till 2000-talet och de förmågor och kompetenser som krävs för att kunna orientera sig i vårt moderna samhälle där informationsflödet är enormt och där sådant som att kritiskt granska och källkritik blir allt viktigare. Lärande sker enligt mitt sätt att se på det i de nätverk som vi ingår i samspelet med andra människor. Med det sagt måste man också anpassa både undervisning och examination så att de bidrar till samarbete, kommunikation och reflektion.

Den moderna tekniken har för min del inte inneburit ett paradigmskifte. Det har inneburit en revolution. Revolution är ett starkt ord. Men i det här fallet är det befogat att använda det ordet då det vore en underdrift att hävda något annat. Moodle (som är en öppen källkod lärande plattform) och Mahara E-portfolio är två av de verktyg som har påverkat mig absolut mest. Moodle förändrade mitt sätt att se på undervisningen. Under tiden som debatten om katederundervisningen pågick var jag en varm anhängare av eget arbete och helt mot katederundervisning. Nu efter att jag kom i kontakt med Moodle så argumenterar jag för en kollaborativ skola och undervisning.

Nu håller Mahara E-portfolio på att förändra mitt sätt att se på examination från att ha varit en förespråkare av mer traditionella metoder som inlämningsuppgifter till att vara förespråkare för helt nya sätt att examinera elever på med hjälp av verktyg som sociala medier (som exempelvis Twitter och Facebook) och Mahara E-portfolio. Det handlar i grund och botten om att som lärare våga släppa kontrollen. Eleverna ska inte bara konsumera vad läraren säger till dem. De ska också vara producenter av kultur och kunskap.

Den bild som många har är att en duktig lärare är en som är duktig på att föreläsa. Det är precis här ett av de stora problemen med skolan finns. Det har visat sig i undersökningar att så länge vi har det fokus vi har idag på att undervisa eleverna så spelar det ingen roll för resultaten om du är en duktig föreläsare eller inte. Du når inte bättre resultat i alla fall. Detta kan upplevas som väldigt provocerande. Provocerad blev även jag av detta tills jag såg nedanstående video om bland annat The flipped classroom och insåg att det är fel på den metod som vi använder.

Erik Mazur (Professor fysik vid Harvard)

The flipped classroom

Skolan måste för att tala klarspråk anpassa sig till den digitala värld som vi lever i nu. Utbildning kan numera ske oberoende av tid och rum. Vi lärare har inget informationsmonopol längre. Detta innebär att vi måste arbeta på ett helt annat sätt än tidigare. Om skolan ska upplevas som relevant överhuvudtaget i framtiden så krävs det genomgripande reformer som anpassar skolan till det digitala samhället och de förutsättningar som råder där. Dessvärre har delar av skolan, våra fackförbund och politikerna fortfarande inte förstått att vi nu står inför de största förändringarna i utbildningsväsendets historia. 

Internet har omkull kastat de modeller som vi tidigare haft för undervisning, lärande och examination. Det är sorgligt att behöva säga det, men skolan är som institution allvarligt hotad. Sån tur är blåser förändringens vindar och allt fler inser att de reformer som man nu inför med katederundervisning, ordningshets och studentexamen inte är vägen framåt utan vägen tillbaka till 1960-talets auktoritära skola. En opposition håller på att bildas mot detta och den blir bara starkare och starkare. Om den här återtåget till 1960-talet fortsätter så kommer skolan innan 2020 vara helt irrelevant i ett digitalt samhälle som för länge sedan har sprungit ifrån den svenska skolan. 

Skolan och våra politiker har i stort sätt bara två val. Antingen får man se sin egen politiska makt försvinna helt och hållet över skolan, något som vi redan ser tendenser till ske när stora universitet som MIT lägger ut sina föreläsningar och kurser på nätet, och skolan får se sin roll i samhället bli allt mindre. Eller också anpassar vi skolan till det globaliserade och digitala samhälle vi lever i nu. Det senare alternativet är det som jag väljer att utgå från! Globaliseringens och Internets kraft är enorm. Detta är den enskilt största förändringen för både skolan och samhället som har skett sedan boktryckarkonsten uppfanns. 

Det tåg som nu är på väg att lämna perrongen in i framtidens skola där IKT används för mycket elevaktiva arbetssätt tänker jag hoppa på vare sig utbildningsminister Björklund eller LR:s ordförande Fjelkner tycker något annat. Deras olika utspel om katederundervisning har bara gjort mig ännu mer motiverad att arbeta utifrån elevaktiva arbetssätt. Med andra ord har jag inga som helst planer på att följa Björklunds utspel om att vi ska ha mer katederundervisning i skolan. 

En vision om framtidens skola