Skolan och den digitala världen - två elevexempel

De två elevexempel som detta inlägg ska handla om är båda hämtade från Dunkels bok "Vad gör unga på nätet?". Detta är elevexempel som skrämmer mig. Det första elevexemplet handlar om en elev som gick i årskurs 8 och som inte alls gillade skolan. Därför var denne elev så lite som möjligt i skolan. Denne elev hade IG i både Engelska och Bild. Samtidigt satt eleven hemma och ägnade sig åt avancerad bildhantering i Photoshop och avancerad engelska då denne elev läste engelska manualer till Photoshop. Det andra exemplet som är hämtat från Dunkels bok beskriver Dunkels själv så här:

Jag sitter just nu och rättar nationella proven i engelska och är helt förtvivlad. I min klass finns en liten grupp pojkar som nästan aldrig varit i skolan eftersom de sitter hemma och spelar World of Warcraft. Sen dyker de upp i maj och skriver MVG i engelska. Det är helt sjukt. Hur ska vi få tjejerna att stanna hemma och spela WoW? 

Det är uppenbart att en elev som kan använda avancerad engelska och bildhantering (om än digital) inte ska ha IG i varken engelska eller bild. Men det andra elevexemplet är nästan än mer upprörande. Vi har alltså elever som lär sig ett helt språk själva så väl att de kan skriva MVG på det nationella provet i engelska. Det samtidigt som skolan talar om att eleverna inte borde ägna sig så mycket åt datorspel som World of Warcraft. Eleverna ser detta som helt naturliga miljöer för lärande, för kommunikation och för samarbete. Vi uppmanar eleverna att träna sin samarbetsförmåga och träna sin engelska exempelvis. Men så fort de gör det online eller med hjälp av medier som skolvärlden inte förstår sig på så blir det kontroversiellt.

Lärande och skola för 2000-talet

Den svenska skolan behöver anpassas till 2000-talet och de förmågor och kompetenser som krävs för att kunna orientera sig i vårt moderna samhälle där informationsflödet är enormt och där sådant som att kritiskt granska och källkritik blir allt viktigare. Lärande sker enligt mitt sätt att se på det i de nätverk som vi ingår i samspelet med andra människor. Med det sagt måste man också anpassa både undervisning och examination så att de bidrar till samarbete, kommunikation och reflektion.

Den moderna tekniken har för min del inte inneburit ett paradigmskifte. Det har inneburit en revolution. Revolution är ett starkt ord. Men i det här fallet är det befogat att använda det ordet då det vore en underdrift att hävda något annat. Moodle (som är en öppen källkod lärande plattform) och Mahara E-portfolio är två av de verktyg som har påverkat mig absolut mest. Moodle förändrade mitt sätt att se på undervisningen. Under tiden som debatten om katederundervisningen pågick var jag en varm anhängare av eget arbete och helt mot katederundervisning. Nu efter att jag kom i kontakt med Moodle så argumenterar jag för en kollaborativ skola och undervisning.

Nu håller Mahara E-portfolio på att förändra mitt sätt att se på examination från att ha varit en förespråkare av mer traditionella metoder som inlämningsuppgifter till att vara förespråkare för helt nya sätt att examinera elever på med hjälp av verktyg som sociala medier (som exempelvis Twitter och Facebook) och Mahara E-portfolio. Det handlar i grund och botten om att som lärare våga släppa kontrollen. Eleverna ska inte bara konsumera vad läraren säger till dem. De ska också vara producenter av kultur och kunskap.

Den bild som många har är att en duktig lärare är en som är duktig på att föreläsa. Det är precis här ett av de stora problemen med skolan finns. Det har visat sig i undersökningar att så länge vi har det fokus vi har idag på att undervisa eleverna så spelar det ingen roll för resultaten om du är en duktig föreläsare eller inte. Du når inte bättre resultat i alla fall. Detta kan upplevas som väldigt provocerande. Provocerad blev även jag av detta tills jag såg nedanstående video om bland annat The flipped classroom och insåg att det är fel på den metod som vi använder.

Erik Mazur (Professor fysik vid Harvard)

The flipped classroom

Skolan måste för att tala klarspråk anpassa sig till den digitala värld som vi lever i nu. Utbildning kan numera ske oberoende av tid och rum. Vi lärare har inget informationsmonopol längre. Detta innebär att vi måste arbeta på ett helt annat sätt än tidigare. Om skolan ska upplevas som relevant överhuvudtaget i framtiden så krävs det genomgripande reformer som anpassar skolan till det digitala samhället och de förutsättningar som råder där. Dessvärre har delar av skolan, våra fackförbund och politikerna fortfarande inte förstått att vi nu står inför de största förändringarna i utbildningsväsendets historia. 

Internet har omkull kastat de modeller som vi tidigare haft för undervisning, lärande och examination. Det är sorgligt att behöva säga det, men skolan är som institution allvarligt hotad. Sån tur är blåser förändringens vindar och allt fler inser att de reformer som man nu inför med katederundervisning, ordningshets och studentexamen inte är vägen framåt utan vägen tillbaka till 1960-talets auktoritära skola. En opposition håller på att bildas mot detta och den blir bara starkare och starkare. Om den här återtåget till 1960-talet fortsätter så kommer skolan innan 2020 vara helt irrelevant i ett digitalt samhälle som för länge sedan har sprungit ifrån den svenska skolan. 

Skolan och våra politiker har i stort sätt bara två val. Antingen får man se sin egen politiska makt försvinna helt och hållet över skolan, något som vi redan ser tendenser till ske när stora universitet som MIT lägger ut sina föreläsningar och kurser på nätet, och skolan får se sin roll i samhället bli allt mindre. Eller också anpassar vi skolan till det globaliserade och digitala samhälle vi lever i nu. Det senare alternativet är det som jag väljer att utgå från! Globaliseringens och Internets kraft är enorm. Detta är den enskilt största förändringen för både skolan och samhället som har skett sedan boktryckarkonsten uppfanns. 

Det tåg som nu är på väg att lämna perrongen in i framtidens skola där IKT används för mycket elevaktiva arbetssätt tänker jag hoppa på vare sig utbildningsminister Björklund eller LR:s ordförande Fjelkner tycker något annat. Deras olika utspel om katederundervisning har bara gjort mig ännu mer motiverad att arbeta utifrån elevaktiva arbetssätt. Med andra ord har jag inga som helst planer på att följa Björklunds utspel om att vi ska ha mer katederundervisning i skolan. 

En vision om framtidens skola

 

Vad håller Unikum och Helsingborgs stad på med?

Helsingborgs Dagblad håller för närvarande på med en större granskning av Helsingborgs stads val av plattform för lärande. En lärande plattform som kallas för Unikum. Det är tämligen uppenbart av den eminenta granskning som Helsingborgs Dagblad tillsammans med lärare och elever gör att valet av lärande plattform är tämligen misslyckat och att de ansvariga politikerna och tjänstemännen i kommunen nu kört huvudet i sanden. Varken Helsingborgs stad eller Unikum tycks ha förstått vad som krävs av en modern lärande plattform idag. Det räcker inte särskilt långt med att lärande plattformen innehåller blogg, IUP och Portfolio för att man ska kunna lyckas nå alla elever och se till att de får en bra kunskapsutveckling och inte minst att de också ska utvecklas till demokratiska och kritiska samhällsmedborgare.

Det krävs omfattande verktyg för samarbete och kommunikation mellan elever, men också mellan lärare och elever för att man ska lyckas med användningen av informations- och kommunikationsteknik i skolan. Det krävs en lärande plattform där det inte bara är dokumentation som står i fokus. Det räcker inte att man bara laddar upp arbetsmaterial, kan föra dokumentation och eventuellt kan blogga. Det krävs att man skapar en kollaborativ miljö där eleverna hela tiden kan samarbeta och diskutera både med andra elever och med läraren. Det krävs att man kan låta eleven bli den där individen som både enskilt och tillsammans med andra får tillfälle att producera kunskap och kultur.

Unikum lever i likhet med flera andra kommersiella lärande plattformar inte upp till de höga krav som jag ställer på en lärande plattform som jag ska använda i min undervisning. Det är bara lärande plattformar eller digitala verktyg som lever upp till de höga krav som jag ställer på användarvänlighet, flexibilitet, möjligheter att samarbeta och kommunicera osv. som kommer in i mitt klassrum. Det finns än så länge bara en aktör på marknaden för lärande plattformar som når dessa höga krav på möjligheter till samarbete, kommunikation, flexibilitet, användarvänlighet, möjligheter till integration med andra verktyg osv. som jag ställer. Det är öppen källkod lärande plattformen Moodle. Den är tillsammans med sina över 800 moduler och block som man kan installera helt fri att använda sig av.

Den enda lilla kostnaden som finns med lärande plattformen är den som finns för webbhotell (ca 4 dollar/månad). Här finns allt från Wiki, forum, bloggar, integration med sociala medier, integration med den virtuella världen Second Life, individuella utvecklingsplaner, E-portfolio, moduler för att hantera Projektarbeten, möjligheten att arbeta med Problembaserat lärande och så vidare och så vidare. Moodle har ett gediget system också för uppföljning av både process och resultat. Man har bedömningsmatriser som man kan fylla i direkt i Moodle. Man kan som lärare arbeta med kollaborativa nättidningar osv. i Moodle. Den som vill läsa mer om Moodle:s alla funktioner kan titta in här och här. Eftersom Moodle är installerad på  den server som jag hyr plats på och jag har full acess till servern så är det jag som bestämmer vilka av de funktioner som finns tillgängliga som kommer in och inte någon extern aktör.

Moodle flyttar makten till mig som lärare och till eleverna. Det är en oerhört positiv utveckling enligt mitt sätt att se på det! Moodle är kort sagt verktyget för mig som står för det demokratiska klassrummet, som betonar vikten av kommunikation och samarbete både mellan elever, men också mellan elever och lärare, flexibilitet, interaktion, diskussion, reflektion och integration med andra verktyg på webben. Att Moodle dessutom kan integreras med en av de bästa E-portfolio jag har sett på hela marknaden i form av Mahara E-portfolio är ännu ett skäl till varför jag väljer att använda Moodle.

Ett nytt utbildningsväsende några musklick bort!

Under en tid har jag skrivit allt mer om den kollaborativa undervisningen. Den kollaborativa undervisningen innebär mer av samarbete och kommunikation i klassrummet. Det handlar om att ta vara på alla de fantastiska möjligheter som informations- och kommunikations teknik har inneburit. Det finns inte några ursäkter för att inte ta steget ut i den online kultur som eleverna redan befinner sig i. Eleverna behöver få arbeta aktivt och praktiskt i samspel med andra för att de verkligen ska få bestående kunskap. Det har man visat i flera studier. En av de som visar på detta är Dewey och dennes Learning by doing.

Eleverna är inte längre konsumenter av kunskap. De är både konsumenter och producenter av kultur och kunskap. Det är en väldig skillnad mot tidigare då eleverna var passiva konsumenter av kunskap som lyssnade på vad läraren sa. Nu har vårt samhälle förändrats i och med Internet och bland annat de handdatorer vi kan bära med oss överallt. Vårt informationsmonopol finns inte längre. Lärande kan ske var som helst oberoende av tid och rum med bland annat Khan Academy. Vi kan samarbeta med vem som helst på hela jordklotet i realtid. Detta förändrar förutsättningarna för lärande, undervisning, utbildningssystemet, skolpolitikens inflytande, för möjligheterna att vara kreativa och ta del av kunskap på ett radikalt sätt.

Internet håller på att slå undan benen på nuvarande utbildningssystem och vi börjar allt mer se tendenser till hur man både till viss del ute i verksamheten, men också bland politikerna försöker behålla nuvarande utbildningssystem. Det handlar om allt från att man beslagtar smarta telefoner (som numera inte är telefoner utan handdatorer) till att man förbjuder användningen av sociala medier och Wikipedia. Det enda skälet som jag kan se till att man agerar så här är att skolan för något år sedan insåg vad den moderna tekniken med Internet, sociala medier, datorspel, online världar som Minecraft, smarta telefoner och så vidare skulle få för konsekvenser i form av en fullskalig digital revolution inom utbildningsväsendet som skulle komma att förändra ett helt system. Nu verkar det sån tur är som att den kommer att bli genomförd i alla fall då skolan inte har en chans att kunna stå emot de stora krafter som är satta i rörelse av den moderna teknik och den globalisering som vi har nu.

Jag har inte hunnit med och testa allt för mycket i Mahara E-portfolio än så länge. Men det jag har hunnit testa är jag verkligen mer än positiv till. Prov är inte en form för examination som är särskilt uppskattad av mig. Detta med E-portfolio kan mycket väl vara ett bra alternativ till de traditionella examinationsformerna (prov, inlämningsuppgifter osv.), med viss reservation då för att jag inte hunnit testa Mahara E-portfolio i allt för stor utsträckning ännu. Återkommer till det ämnet (Mahara E-portfolio) senare idag.

Katederundervisning i det digitala landskapet

Det har under en tid pågått en diskussion hos Jan Lenander om kunskap och i debatten har även katederundervisningen kommit in i bilden. Problemet med katederundervisningen är att den inte är anpassad för det digitala samhälle som vi lever i nu. Det fåtal studier som har gjorts om hur man kan använda sociala medier i skolan och i undervisningen visar på att man måste anpassa undervisningen till de möjligheter som de sociala medierna har inneburit för att man ska nytta av dem.

Det innebär alltså att man inte kan fortsätta använda traditionella undervisningsmetoder såsom exempelvis katederundervisning och samtidigt tro att man ska kunna lyckas med användningen av sociala medier. Den moderna tekniken rusar framåt. Vi kan nå Internet överallt oavsett var vi befinner oss via de handdatorer eller smarta mobiltelefoner som vi numera har. Globaliseringen håller på att radikalt förändra utbildningsväsendet i grunden.

Dessa tendenser är så starka att skolan inte kan hålla emot särskilt länge till. För närvarande försöker både staten och skolan upprätthålla nuvarande ordning. En ordning som har blivit föråldrad i och med att tekniken har utvecklats som den har gjort och fortsätter utvecklas i en enorm hastighet. Skolan svarar på elevernas krav på användandet av modern teknik med att förbjuda den. Det är för mig en gåta att eleverna överhuvudtaget accepterar att det här fortgår år ut och år in. Skolan har aldrig haft något bra förhållande till den moderna tekniken eller till ungdomskulturen.

Vi hade exakt den här diskussionen också när dåvarande ungdomar hade gjort serierna till en del av sin kultur. Då svarade skolan med att motarbeta allt vad användandet av serier hette i undervisningen. Det som sker nu är alltså inte särskilt förvånande även om man kunde hoppats på att skolan hade lärt sig av historien. Men det är väl för mycket begärt misstänker jag. Istället återupprepar sig historien. Utspelet om att lärare åter ska ta plats vid katedern är ett sätt att försöka återta den förlorade kontrollen.

Lärarna ska vara auktoriteter som helt dikterar villkoren. Eleverna ska vara passiva konsumenter av kunskap. Det är ungefär det Björklunds utspel gick ut på och som sedan följdes upp av en artikel i Dagens nyheter ett antal månader senare av en annan minister i form av Göran Hägglund vars artikel var en ännu värre flopp än den som Björklund lyckades ställa till med. Det är faktiskt en smärre bedrift av Hägglund då Björklund lyckades med att reta upp stora delar av lärarkåren så till den milda grad att det blev ett av de första professionella nätupproren i Sverige.

Wikipedia - en examinationsform?

Det här inlägget ska handla om Wikipedia som examinationsform. Wikipedia är världens största uppslagsverk och skulle om den gjordes om till bok motsvara ca 2,25 miljoner sidor. Det finns de lärare som fortfarande förbjuder eleverna att använda Wikipedia. Det är ett märkligt förhållningssätt. Man hänvisar ofta till att det finns för många faktafel där och att eleverna inte kan hantera de källkritiska problem som är förknippade med Wikipedia. 

Det resonemanget köper inte jag. En stor studie av fyrtiotvå artiklar genomfördes av tidningen Nature där man jämförde Wikipedia och Britannica Encyklopedia inom ett antal specialist områden. Det visade sig att de hade ungefär lika många allvarliga faktafel. Den undersökningen tyckte inte Britannica Encyklopedia om utan man protesterade högljutt mot detta. Men den undersökningen visar på att man inte kan hävda att Wikipedia skulle vara en sämre källa än vad andra är och särskilt inte att den bör förbjudas. 

Wikipedia är en kontroversiell form för examination. Det kan vi inte komma ifrån. Men att ha en examination där man skriver en artikel eller förbättrar en artikel på Wikipedia är inte bara en intressant källkritisk övning, den öppnar också upp för ett omfattande samarbete och möjligheter för elever att kunna få feedback också från andra än läraren. Men precis som konstateras i filmen ovan är det inte själva produkten i sig här utan att eleverna reflekterar kring användningen av Wikipedia.

Den kollaborativa skolan

Vi har större möjligheter än någonsin att samarbeta och kommunicera med varandra. Detta har Internet och den moderna tekniken i övrigt bidragit med. Detta har bidragit med en flora av resurser och applikationer för lärande och undervisning som man kan använda sig av i såväl sin smarta mobil som i smarta klienter som Android Surfplattor eller Ipad. Detta i sin tur får konsekvenser för skolan och undervisningen. För min del anser jag att både förespråkarna för katederundervisning och förespråkarna för eget arbete har fel. Det är det kollaborativa lärandet och den kollaborativa undervisningen som står i fokus för min del.

Samarbetet mellan elever och mellan elever och lärare är det mest centrala i den kollaborativa skola som jag företräder och därmed också argumenterar för. Kommunikation, reflektion och eftertanke står också i fokus här. Det är väldigt många som kritiserar den svenska skolan och hur den fungerar idag utifrån olika perspektiv. Men det är få som kommer med konkreta förslag på hur man som lärare ska undervisa i skolan istället för det vi har nu. Det håller helt enkelt inte att hävda att det inte finns några alternativ till det vi har idag eller det som vår utbildningsminister nu håller på att införa med katederundervisning. För det finns det verkligen.

Den stora frågan blir då hur vi ska skapa den kollaborativa skolan. För min del anser jag att Moodle, som är en öppen källkod lärplattform, är ett kraftfullt verktyg för att komma till den kollaborativa skolan. Moodle innehåller flera intressanta moduler för samarbete och för kommunikation. Forum, Wiki och bloggar är några exempel på moduler som man kan använda för samarbete i klassrummet. Elever och lärare kan ha sitt egna anteckningsblock i Moodle som man kan nå överallt på lärplattformen. Där kan elever och lärare föra anteckningar och eleverna kan samarbeta och dela anteckningar med varandra på ett enkelt sätt. Det finns också möjlighet att administrera hela projektarbeten i Moodle via en modul som heter Project tool. Detta är bara några av de ca 800 moduler och block som läraren kan använda och installera i Moodle.