Mahara

Mahara E-portfolio ska detta inlägg handla om. Mahara E-portfolio är mer en form av socialt nätverk än vad det är en portfolio i traditionell mening. Man kan göra så mycket mer med en E-portfolio som Mahara än vad man kan göra med en portfolio i pappersformat. Eleverna kan på ett bra sätt i Mahara samarbeta, visa upp och kommunicera med andra elever. Den interaktion som Mahara bidrar till att skapa är värdefull för mig som vill arbeta med nätet i skolan.

Nu skulle man kunna hävda att lärande plattformarna är som portfolio idag. Men det Mahara bidrar med är att den skapar möjligheter för mig som lärare att låta eleverna forma portfolio som liknar webbsidor mer eller mindre på ett enkelt sätt. Mahara är mycket flexibel som system och man använder drag and drop för att lyfta in de olika block som finns tillgängliga i Mahara till sin portfolio. Det gör det hela mycket enkelt för både elever och lärare att ha sina egna portfolio. Läraren kan enkelt kommentera elevernas portfolio.

Användarvänligheten är med andra ord står. En annan sak som jag gillar är att man enkelt kan licensiera sin portfolio under exempelvis Creative Commons licens genom att dra ett block bara till sin portfolio och sedan välja vilken licens man vill använda. Mahara tillhör tillsammans med Moodle ett av de mer kraftfulla verktyg som jag har sett för lärande och undervisning. Med Mahara kan eleverna verkligen få syn på sitt egna lärande och examinationen kan utan större problem bli individualiserad om man använder Mahara för detta.

Lärande och skola för 2000-talet

Den svenska skolan behöver anpassas till 2000-talet och de förmågor och kompetenser som krävs för att kunna orientera sig i vårt moderna samhälle där informationsflödet är enormt och där sådant som att kritiskt granska och källkritik blir allt viktigare. Lärande sker enligt mitt sätt att se på det i de nätverk som vi ingår i samspelet med andra människor. Med det sagt måste man också anpassa både undervisning och examination så att de bidrar till samarbete, kommunikation och reflektion.

Den moderna tekniken har för min del inte inneburit ett paradigmskifte. Det har inneburit en revolution. Revolution är ett starkt ord. Men i det här fallet är det befogat att använda det ordet då det vore en underdrift att hävda något annat. Moodle (som är en öppen källkod lärande plattform) och Mahara E-portfolio är två av de verktyg som har påverkat mig absolut mest. Moodle förändrade mitt sätt att se på undervisningen. Under tiden som debatten om katederundervisningen pågick var jag en varm anhängare av eget arbete och helt mot katederundervisning. Nu efter att jag kom i kontakt med Moodle så argumenterar jag för en kollaborativ skola och undervisning.

Nu håller Mahara E-portfolio på att förändra mitt sätt att se på examination från att ha varit en förespråkare av mer traditionella metoder som inlämningsuppgifter till att vara förespråkare för helt nya sätt att examinera elever på med hjälp av verktyg som sociala medier (som exempelvis Twitter och Facebook) och Mahara E-portfolio. Det handlar i grund och botten om att som lärare våga släppa kontrollen. Eleverna ska inte bara konsumera vad läraren säger till dem. De ska också vara producenter av kultur och kunskap.

Den bild som många har är att en duktig lärare är en som är duktig på att föreläsa. Det är precis här ett av de stora problemen med skolan finns. Det har visat sig i undersökningar att så länge vi har det fokus vi har idag på att undervisa eleverna så spelar det ingen roll för resultaten om du är en duktig föreläsare eller inte. Du når inte bättre resultat i alla fall. Detta kan upplevas som väldigt provocerande. Provocerad blev även jag av detta tills jag såg nedanstående video om bland annat The flipped classroom och insåg att det är fel på den metod som vi använder.

Erik Mazur (Professor fysik vid Harvard)

The flipped classroom

Skolan måste för att tala klarspråk anpassa sig till den digitala värld som vi lever i nu. Utbildning kan numera ske oberoende av tid och rum. Vi lärare har inget informationsmonopol längre. Detta innebär att vi måste arbeta på ett helt annat sätt än tidigare. Om skolan ska upplevas som relevant överhuvudtaget i framtiden så krävs det genomgripande reformer som anpassar skolan till det digitala samhället och de förutsättningar som råder där. Dessvärre har delar av skolan, våra fackförbund och politikerna fortfarande inte förstått att vi nu står inför de största förändringarna i utbildningsväsendets historia. 

Internet har omkull kastat de modeller som vi tidigare haft för undervisning, lärande och examination. Det är sorgligt att behöva säga det, men skolan är som institution allvarligt hotad. Sån tur är blåser förändringens vindar och allt fler inser att de reformer som man nu inför med katederundervisning, ordningshets och studentexamen inte är vägen framåt utan vägen tillbaka till 1960-talets auktoritära skola. En opposition håller på att bildas mot detta och den blir bara starkare och starkare. Om den här återtåget till 1960-talet fortsätter så kommer skolan innan 2020 vara helt irrelevant i ett digitalt samhälle som för länge sedan har sprungit ifrån den svenska skolan. 

Skolan och våra politiker har i stort sätt bara två val. Antingen får man se sin egen politiska makt försvinna helt och hållet över skolan, något som vi redan ser tendenser till ske när stora universitet som MIT lägger ut sina föreläsningar och kurser på nätet, och skolan får se sin roll i samhället bli allt mindre. Eller också anpassar vi skolan till det globaliserade och digitala samhälle vi lever i nu. Det senare alternativet är det som jag väljer att utgå från! Globaliseringens och Internets kraft är enorm. Detta är den enskilt största förändringen för både skolan och samhället som har skett sedan boktryckarkonsten uppfanns. 

Det tåg som nu är på väg att lämna perrongen in i framtidens skola där IKT används för mycket elevaktiva arbetssätt tänker jag hoppa på vare sig utbildningsminister Björklund eller LR:s ordförande Fjelkner tycker något annat. Deras olika utspel om katederundervisning har bara gjort mig ännu mer motiverad att arbeta utifrån elevaktiva arbetssätt. Med andra ord har jag inga som helst planer på att följa Björklunds utspel om att vi ska ha mer katederundervisning i skolan. 

En vision om framtidens skola

 

Vad håller Unikum och Helsingborgs stad på med?

Helsingborgs Dagblad håller för närvarande på med en större granskning av Helsingborgs stads val av plattform för lärande. En lärande plattform som kallas för Unikum. Det är tämligen uppenbart av den eminenta granskning som Helsingborgs Dagblad tillsammans med lärare och elever gör att valet av lärande plattform är tämligen misslyckat och att de ansvariga politikerna och tjänstemännen i kommunen nu kört huvudet i sanden. Varken Helsingborgs stad eller Unikum tycks ha förstått vad som krävs av en modern lärande plattform idag. Det räcker inte särskilt långt med att lärande plattformen innehåller blogg, IUP och Portfolio för att man ska kunna lyckas nå alla elever och se till att de får en bra kunskapsutveckling och inte minst att de också ska utvecklas till demokratiska och kritiska samhällsmedborgare.

Det krävs omfattande verktyg för samarbete och kommunikation mellan elever, men också mellan lärare och elever för att man ska lyckas med användningen av informations- och kommunikationsteknik i skolan. Det krävs en lärande plattform där det inte bara är dokumentation som står i fokus. Det räcker inte att man bara laddar upp arbetsmaterial, kan föra dokumentation och eventuellt kan blogga. Det krävs att man skapar en kollaborativ miljö där eleverna hela tiden kan samarbeta och diskutera både med andra elever och med läraren. Det krävs att man kan låta eleven bli den där individen som både enskilt och tillsammans med andra får tillfälle att producera kunskap och kultur.

Unikum lever i likhet med flera andra kommersiella lärande plattformar inte upp till de höga krav som jag ställer på en lärande plattform som jag ska använda i min undervisning. Det är bara lärande plattformar eller digitala verktyg som lever upp till de höga krav som jag ställer på användarvänlighet, flexibilitet, möjligheter att samarbeta och kommunicera osv. som kommer in i mitt klassrum. Det finns än så länge bara en aktör på marknaden för lärande plattformar som når dessa höga krav på möjligheter till samarbete, kommunikation, flexibilitet, användarvänlighet, möjligheter till integration med andra verktyg osv. som jag ställer. Det är öppen källkod lärande plattformen Moodle. Den är tillsammans med sina över 800 moduler och block som man kan installera helt fri att använda sig av.

Den enda lilla kostnaden som finns med lärande plattformen är den som finns för webbhotell (ca 4 dollar/månad). Här finns allt från Wiki, forum, bloggar, integration med sociala medier, integration med den virtuella världen Second Life, individuella utvecklingsplaner, E-portfolio, moduler för att hantera Projektarbeten, möjligheten att arbeta med Problembaserat lärande och så vidare och så vidare. Moodle har ett gediget system också för uppföljning av både process och resultat. Man har bedömningsmatriser som man kan fylla i direkt i Moodle. Man kan som lärare arbeta med kollaborativa nättidningar osv. i Moodle. Den som vill läsa mer om Moodle:s alla funktioner kan titta in här och här. Eftersom Moodle är installerad på  den server som jag hyr plats på och jag har full acess till servern så är det jag som bestämmer vilka av de funktioner som finns tillgängliga som kommer in och inte någon extern aktör.

Moodle flyttar makten till mig som lärare och till eleverna. Det är en oerhört positiv utveckling enligt mitt sätt att se på det! Moodle är kort sagt verktyget för mig som står för det demokratiska klassrummet, som betonar vikten av kommunikation och samarbete både mellan elever, men också mellan elever och lärare, flexibilitet, interaktion, diskussion, reflektion och integration med andra verktyg på webben. Att Moodle dessutom kan integreras med en av de bästa E-portfolio jag har sett på hela marknaden i form av Mahara E-portfolio är ännu ett skäl till varför jag väljer att använda Moodle.

Entreprenöriellt lärande - en frälsningslära?

Den senaste metodiken eller förhållningssättet som kommit in i den svenska skolan är entreprenöriellt lärande. Det här var något som avhandlades vid Skolchatt ikväll. Om man ser till vad jag själv tror på i form av mer av kreativitet, samarbete och reflektion så borde jag jubla över den här metodiken eller förhållningssättet. Men för min del är jag ändå oroad. Jag håller med Helena von Schantz när hon på Skolchatt kallar denna metodik för frälsningslära. Den kommer inte att lösa alla skolans problem som förespråkarna uppenbarligen som vanligt anser. Under 2011 kom jag i kontakt med frågor rörande informationsteknik för skolan nästan dagligen, något som har fortsatt under 2012.

Under en tid har jag varnat för att man skulle använda informations- och kommunikationsteknik för att skapa en frälsningslära. Nu är vi där. Det verkar som en del nu tror att man kan släppa eleverna helt fritt och sen ska de hantera allting själva. Det riskerar sluta med att eleverna helt på egen hand kommer att få söka information, de kommer få allt material av läraren på en lärande plattform och sedan kommer man lägga ut några forum där eleverna själva kan diskutera. Detta har jag sett ett flertal exempel på i samband med olika distanskurser.

Det finns då två alternativ. Antingen har man inte förstått hur Internet och sociala medier fungerar eller också har man stoppat huvudet i sanden (strutsmentalitet) och ser inte det faktum att det krävs ett omfattande samarbete mellan elever, men också mellan elever och lärare för att man ska nå resultat. Det finns inte många metoder som är mer elevaktiva än att arbeta med informationsteknik i skolan. Det är också ett huvudskäl till varför jag är en varm anhängare av informations- och kommunikationsteknik i skolan. Men för att det ska funka så måste läraren vara en del av det samarbete, den kommunikation och den interaktion som sker på nätet och i exempelvis olika lärande plattformar. Vi har verktygen för detta. Men låt oss nu ta vårt förnuft till fånga och fundera över hur vi ska använda alla dessa verktyg på bästa möjliga sätt och inte hasta fram en frälsningslära som den här om entreprenöriellt lärande.

Samtidigt som användandet av informations- och kommunikationsteknik i undervisningen är ett väldigt bra sätt att skapa morgondagens elevaktiva lärande och undervisning så kräver det ett enormt arbete från läraren som hela tiden måste vara aktiv och delta i diskussionen och i den samarbetskultur som finns på nätet tillsammans med eleverna. Är de som förespråkar entreprenöriellt lärande medvetna om vilka krav som ställs  på lärarna för att lyckas här och har man kunskaperna ute i skolorna för att ro det här i hamn? Vilka verktyg tänker man till exempel använda för att få till den kreativitet och den samarbetskultur som krävs för att man ska kunna ro detta i hamn? Det är väldigt många oklarheter kring hur det här ska funka i praktiken. Finns det någon plan för hur arbetet ska vara upplagd med den här metodiken och vilka mål har man med metodiken? Hur hanterar vi de elever som faller mellan stolarna redan idag när den här metodiken är införd? På vilket sätt är det tänkt att vi ska få en skola för alla som kännetecknas av inkluderande syn- och arbetssätt med den här metodiken?

Uppföljning av elevens utveckling med IKT

Det är enligt mitt sätt att se på det viktigt att vi som lärare följer upp elevens resultat och utveckling. Detta är dock något som man har kritiserat från flera håll. Även jag är kritisk till den uppföljning som sker idag. Den är i stort sätt uppbyggd på att eleverna får reda på vad de inte kan och sedan får de i värsta fall aldrig reda på vad det är som faktiskt är bra med det de har arbetat med och lämnat in. Det är inte en uppföljning av elevers resultat och utveckling som är acceptabel.

Det är dessutom som så att eleven inte får det inflytande över sin utbildning inom det här området som våra läroplaner slår fast att de ska ha. Lika viktigt som det är att läraren på ett positivt sätt följer upp elevens utveckling och resultat är att eleven själv får syn på sin egen utveckling och sina egna resultat utifrån ett helhetsperspektiv. Eleven måste få en möjlighet att sätta upp personliga mål också. Om läraren följer upp elevens utveckling och resultat i positiv bemärkelse, dvs. pekar på vad som är bra och vad som behöver bli bättre samt hur det kan bli bättre så skulle vi kunna få en bättre uppföljning som är syftar framåt och inte bakåt som det dessvärre tenderar att bli nu. För vi ska inte tro att det inte påverkar eleven att hela tiden misslyckas. Man borstar inte bara av sig ständiga misslyckanden och att hela tiden få negativ kritik. Det är en oerhört frustrerande situation att hamna i som elev att känna att oavsett vad jag presterar så blir det ändå fel.

Det är hög tid att vi börjar använda oss av den moderna teknik som står till vårt förfogande för att kunna skapa en uppföljning av elevernas utveckling och resultat som är syftar framåt, som inte knäcker elevernas självförtroende och som ger eleverna inflytande över uppföljningen av utveckling och resultat. Moodle har en funktion för detta i form av Checklist. Denna modul visas i filmen nedan.

Dessvärre är vi tämligen långt ifrån att kunna få en modern uppföljning av elevernas resultat och utveckling på plats i utbildningsväsendet. Vi är mitt uppe i en digital revolution i samhället. Den måste också skolan ta till sig nu och ta tillvara på möjligheterna med modern teknik.

Katederundervisning i det digitala landskapet

Det har under en tid pågått en diskussion hos Jan Lenander om kunskap och i debatten har även katederundervisningen kommit in i bilden. Problemet med katederundervisningen är att den inte är anpassad för det digitala samhälle som vi lever i nu. Det fåtal studier som har gjorts om hur man kan använda sociala medier i skolan och i undervisningen visar på att man måste anpassa undervisningen till de möjligheter som de sociala medierna har inneburit för att man ska nytta av dem.

Det innebär alltså att man inte kan fortsätta använda traditionella undervisningsmetoder såsom exempelvis katederundervisning och samtidigt tro att man ska kunna lyckas med användningen av sociala medier. Den moderna tekniken rusar framåt. Vi kan nå Internet överallt oavsett var vi befinner oss via de handdatorer eller smarta mobiltelefoner som vi numera har. Globaliseringen håller på att radikalt förändra utbildningsväsendet i grunden.

Dessa tendenser är så starka att skolan inte kan hålla emot särskilt länge till. För närvarande försöker både staten och skolan upprätthålla nuvarande ordning. En ordning som har blivit föråldrad i och med att tekniken har utvecklats som den har gjort och fortsätter utvecklas i en enorm hastighet. Skolan svarar på elevernas krav på användandet av modern teknik med att förbjuda den. Det är för mig en gåta att eleverna överhuvudtaget accepterar att det här fortgår år ut och år in. Skolan har aldrig haft något bra förhållande till den moderna tekniken eller till ungdomskulturen.

Vi hade exakt den här diskussionen också när dåvarande ungdomar hade gjort serierna till en del av sin kultur. Då svarade skolan med att motarbeta allt vad användandet av serier hette i undervisningen. Det som sker nu är alltså inte särskilt förvånande även om man kunde hoppats på att skolan hade lärt sig av historien. Men det är väl för mycket begärt misstänker jag. Istället återupprepar sig historien. Utspelet om att lärare åter ska ta plats vid katedern är ett sätt att försöka återta den förlorade kontrollen.

Lärarna ska vara auktoriteter som helt dikterar villkoren. Eleverna ska vara passiva konsumenter av kunskap. Det är ungefär det Björklunds utspel gick ut på och som sedan följdes upp av en artikel i Dagens nyheter ett antal månader senare av en annan minister i form av Göran Hägglund vars artikel var en ännu värre flopp än den som Björklund lyckades ställa till med. Det är faktiskt en smärre bedrift av Hägglund då Björklund lyckades med att reta upp stora delar av lärarkåren så till den milda grad att det blev ett av de första professionella nätupproren i Sverige.

IKT och elever med minnessvårigheter

Det finns elever därute som har svårt med minnet och som behöver träna extra på detta. Det har tidigare ofta inneburit att de här eleverna fått gå iväg till någon form av särskild undervisningsgrupp eller dylikt. Det är det definitivt slut med nu. Elever ska vara inkluderade i klassrummet där de får det stöd de behöver. Det kan låta orealistiskt. Men nu har vi faktiskt möjligheten att hjälpa dessa elever.

Moodle innehåller till exempel en modul som heter Flashcard. Den innebär att man exempelvis kan ha ett ord på ena sidan kortet och en förklaring på den andra sidan. Eleven kan på så sätt träna sitt minne utan att läraren behöver sitta och klippa till och för hand skapa sådana här kom ihåg lappar. Det här något som numera också finns som en Android applikation.

För de elever som har svårt med att komma ihåg sina läxor finns det nu en möjlighet i Moodle som faktiskt hjälper dessa elever att komma ihåg när de ska lämna in och de ser exakt vad det är för uppgift som är mest akut att ta tag i, dvs. vilken som ska lämnas in först. Vi kan alltså med modern teknik bidra till att hjälpa elever som har problem med minnet. Med Khan Academy och möjligheterna via exempelvis Youtube och Moodle att lägga ut innehållet i lektionerna så att eleverna kan lära in det i sitt egna tempo så blir situationen ännu bättre för de här eleverna.

Den kollaborativa skolan

Vi har större möjligheter än någonsin att samarbeta och kommunicera med varandra. Detta har Internet och den moderna tekniken i övrigt bidragit med. Detta har bidragit med en flora av resurser och applikationer för lärande och undervisning som man kan använda sig av i såväl sin smarta mobil som i smarta klienter som Android Surfplattor eller Ipad. Detta i sin tur får konsekvenser för skolan och undervisningen. För min del anser jag att både förespråkarna för katederundervisning och förespråkarna för eget arbete har fel. Det är det kollaborativa lärandet och den kollaborativa undervisningen som står i fokus för min del.

Samarbetet mellan elever och mellan elever och lärare är det mest centrala i den kollaborativa skola som jag företräder och därmed också argumenterar för. Kommunikation, reflektion och eftertanke står också i fokus här. Det är väldigt många som kritiserar den svenska skolan och hur den fungerar idag utifrån olika perspektiv. Men det är få som kommer med konkreta förslag på hur man som lärare ska undervisa i skolan istället för det vi har nu. Det håller helt enkelt inte att hävda att det inte finns några alternativ till det vi har idag eller det som vår utbildningsminister nu håller på att införa med katederundervisning. För det finns det verkligen.

Den stora frågan blir då hur vi ska skapa den kollaborativa skolan. För min del anser jag att Moodle, som är en öppen källkod lärplattform, är ett kraftfullt verktyg för att komma till den kollaborativa skolan. Moodle innehåller flera intressanta moduler för samarbete och för kommunikation. Forum, Wiki och bloggar är några exempel på moduler som man kan använda för samarbete i klassrummet. Elever och lärare kan ha sitt egna anteckningsblock i Moodle som man kan nå överallt på lärplattformen. Där kan elever och lärare föra anteckningar och eleverna kan samarbeta och dela anteckningar med varandra på ett enkelt sätt. Det finns också möjlighet att administrera hela projektarbeten i Moodle via en modul som heter Project tool. Detta är bara några av de ca 800 moduler och block som läraren kan använda och installera i Moodle.