Det finns ingen som kan ha undgått att jag är en varm anhängare av att använda informationsteknik i alla dess slag i undervisningen. Detta rör i högsta grad också inom området examination där jag argumenterar för att vi kan skapa mer interaktiva och kreativa examinationer med hjälp av den moderna tekniken. En av de bloggare som jag brukar läsa och kommentera hos är Jan Lenander. Han har i sitt inlägg "Vi lärare behöver olika uppdrag" lyft en fråga som vi har all anledning att fundera över. Så här skriver han: "Hur går radikala förändringar av examinationsformerna ihop med de innehållsmässiga kraven i ämnet?". Frågan är relevant då det här är en del av en utmaning som väldigt många kämpar med för närvarande i form av hur man får till bra examinationer online.
Det är knappast en utmaning som kan lösas här och nu. Men det är en utmaning inför framtiden helt klart då skolan allt mer tar steget över i den digitala miljön. Vi borde här samarbeta och dra nytta av det som nu pågår på högskolor och universitet runt om i landet där man brottas med den här frågan i allt större utsträckning allt eftersom det blir allt mer distans studenter som läser online. De fåtal kommentarer som jag har hört från olika studenter om detta är att man önskar mer av seminarium via Adobe Connect eller dylika virtuella klassrum där man kan diskutera med varandra med hjälp av Headset och Webbkamera. Detta är något som även jag efter att ha läst en del kurser online upplever som väldigt positivt. Mer positivt än vad jag trodde från början att det skulle vara, även om tekniken ibland strular lite för ofta fortfarande.
För min del som blivande lärare i Samhällskunskap, Religionskunskap och Historia ser jag bara positivt på att det växer fram andra former av examination än de traditionella. Vi har alldeles för lite av debatt och diskussion i dessa ämnena. Examinationen är för min del inte bara ett verktyg för att se vad eleverna kan inom ämnet utan också ett verktyg för att öka samarbetet och kommunikationen i klassrummet. Vi måste ta tillvara alla de fantastiska verktyg som vi har fått för att ta fram morgondagens examinationsformer. Det är en spännande utveckling inom det här området. Eftersom jag är en varm anhängare av Blended learning som innebär att man ska kombinera det som är bra online med det som är bra med dagens utbildning så anser jag att en viktig del är att få en interaktion mellan det som sker online och offline. Man kan ha delar av olika examinationer online som sedan kombineras med offline aktiviteter. Här står vi i inför en stor utmaning.
Det har uppkommit vad som närmast måste betraktas som en akut situation där Helsingborgs kommun inte har koll på vad som händer i skolorna längre. Lärare känner sig rädda för att uttrycka kritik mot Skolstaden som är de största skolorna på gymnasienivå i kommunen. Detta efter att alla som inte hade exakt samma uppfattning om skolans organisation i kommunen rensades bort. Det var inte bara lärare utan även vissa rektorer som inte fick vara kvar därför att de inte delade kommunens bild. Sen började Helsingborgs Dagblad att granska den användning av Unikum som Helsingborgs kommun i praktiken tvingat på skolorna att använda sig av. Man hävdar att det skett i samråd med lärarna, men de samråds grupper man hänvisar till har tydligen varit oerhört styrda uppifrån. Unikum ska vara en produkt för IUP och andra skriftliga omdömen. Det är bara det lilla problemet att ett flertal kommuner, inklusive Helsingborgs kommun, för närvarande är mer eller mindre försöks kaniner för ett system som inte är färdigt utan som man mer eller mindre tenderar att experimentera friskt med.
Politikerna i Helsingborgs kommun agerar i likhet med Unikums VD som strutsar och stoppar huvudet i sanden och ser inte den massiva kritiken som elever, lärare och föräldrar på löpande band framför mot Unikum. Man försöker antingen med rena avvisningar av kritiken alternativt genom att skriva rena försvarstal komma ur den allvarliga kritik som framförs mot Unikum. Det blev riktigt pinsamt här om dagen när Helsingborgs Dagblad publicerade dokumenten från kommunens skolor. De hade uppenbarligen fått order om att skriva de dokument som Helsingborgs Dagblad frågade efter då ungefär hälften av de dokument som publicerades var skrivna under det dygnet som gick från det att Helsingborgs Dagblad frågade tills de fick dokumenten.
Det är synd för kommunen och dess politiker att de inte förstår hur den moderna tekniken fungerar. För då hade de vetat att man kan kolla när dokumenten är skrivna direkt i Word. Ah! Nu har vi alltså börjat skriva dokument för Helsingborgs Dagblad och inte för att förbättra skolan. Det var något nytt även för våra annars kreativa kommuner när det kommer till att lägga på oss mer dokumentation. Förhoppningsvis fortsätter man sin granskning från Helsingborgs Dagblad tillsammans med lärare, föräldrar och elever i bloggen som finns här. Nu över till ännu en skandal inom Helsingborgs kommun. Det handlar inte om den digitala skolan, men känner att det är centralt att ta upp. Det handlar om Josefin som under stora delar av sin skolgång felaktigt varit inskriven i särskolan då Helsingborgs kommun haft ca noll koll på vem som skrivs in i särskolan och på vilka grunder så sker. Nu vägrar kommunen att ersätta Josefin för kommunens brott mot Skollagen. Nu ska ärendet till domstol med stor sannolikhet. Fallet är ännu en i raden av skandaler kring skolan i Helsingborg. Om inte alla de elever som blivit felaktigt inskrivna i särskolan får ersättning så är det hög tid att ändra vår Skollag så att det kostar ordentligt rent ekonomiskt att begå den här typen av övergrepp mot elever.
Debatten om datorspel har handlat nästan uteslutande om negativa hälsoeffekter som man oroats över. Men den forskning som finns inom området har inte kunnat se att det finns något direkt samband mellan datorspel och negativa hälsoeffekter. Under de senaste åren har man istället valt att inom forskningen fokusera på de positiva effekter på inlärning, utvecklingen av färdigheter och utvecklingen av kunskap både i och utanför den skolan. Vuxna har under alla år från det att boken kom oroat sig över att ungdomar ägnar så mycket tid åt teknik. Under någon period jämförde man till och med läsning av böcker med spelberoende.
Det är många unga som tillbringar stora mängder tid på nätet och som upplever det som lättare att umgås med kamrater där än i exempelvis skolan. Inom forskningen tror man att detta bland annat kan bero på att det är lättare att kontrollera det virtuella jaget än det vardagliga jaget utanför datorns värld. För många ungdomar är den identitet man skapar i datorn en stor del av självbilden. De färdighetsspel som många använder idag i skolan har liten effekt har det visat sig på inlärningen. Däremot har spelen numera en helt annan karaktär av ett mer socialt slag. Ett exempel är Second Life. Där kan man till exempel som lärare låta eleverna utföra Haddj som är den stora vallfärden inom Islam. På det sättet skulle eleverna kunna få en upplevelse att koppla till och läraren kan använda Deweys Learning by doing på ett bättre sätt än tidigare.
Skolan har under årtionden varit en institution som inte haft särskilt bra relation till populär kultur och till de medier som eleverna har använt utanför skolan. Den debatten som vi har nu om informationsteknik är något som känns igen från tidigare debatter om allt från huruvida man ska använda tecknade serier i undervisningen till debatten om miniräknaren. Eleverna använder sig av Internet och datorspel som naturliga arenor för lärande. Smarta telefoner och surfplattor är andra centrala verktyg i många ungas liv. Om skolan nu tar sitt sunda förnuft till fånga och börjar använda datorspel i skolan med ett tydligt pedagogiskt syfte så skulle undervisningen kunna bli avsevärt mycket bättre!
Det finns ett par intressanta böcker inom detta område. Här är några tips för den som vill läsa vidare:
Mikael Alexandersson och Thomas Hansson. Unga nätmiljöer. Nya villkor för samarbete och lärande. Studentlitteratur.
Medierådet (http://www.medieradet.se). Att leva i World of Warcraft - tio ungdomars tankar och erfarenheter.
Horizon rapporten för 2012 har nu kommit. Den tar upp ett antal intressanta trender inom informations- och kommunikationsteknik i skolan. En av de mest intressanta trenderna enligt mitt sätt att se på det är den som handlar om att man tror att datorspel och då främst online spel kommer bli en viktig del av undervisningen inom en snar framtid. Detta är en trend som är svår. Det har under åren förutspåtts att detta skulle komma att bli stort inom utbildningsväsendet. Men än så länge har det varit svårt att få in datorspel i skolan. Utvecklingen har inte tagit den fart som många hade önskat.
Nu däremot tror jag att vi befinner oss i ett lite annat läge i och med att allt fler online spel kommer som blir allt mer intressanta för skolans del. Spel som eleverna använder sig av dagligen såsom exempelvis World of Warcraft. Det är ett spel som kräver att man samarbetar och kommunicerar med varandra intensivt för att man verkligen ska lyckas åstadkomma något i spelet. Fler lärare borde vara öppna för att den här typen av online världar är centrala mötesplatser och för att eleverna ser dem som naturliga lärande miljöer. En av de allra mest spännande rapporter som har skrivits inom området på bra länge är en rapport som heter "Att leva i World of Warcraft - tio ungdomars tankar och erfarenheter". Den rapporten kan verkligen fungera som en utmärkt utgångspunkt för att diskutera informationsteknikens roll i samhället, samt vilka möjligheter och risker som finns med den här typen av online världar.
Horizon rapporten för 2012 pekar också ut ett antal andra trender. Ett konkret exempel är att det blir allt viktigare att kunna samarbeta. Man tror att en stor trend för utbildningsväsendet kommer bli allt mer av samarbetsinriktade former för undervisning bland annat. Det är också så att man pekar på att vi förväntas kunna ta del av utbildning oavsett tid och rum. Det är en intressant trend. Distansutbildning idag fungerar alldeles utmärkt och man kan numera ha lärarledd undervisning över nätet med Adobe Connect som är ett virtuellt klassrum. Adobe Connect finns som applikation också för Android vilket gör det lättare att ta del av utbildning oberoende av tid och rum. Till sist. Vi lärare kan inte vara kvar på vår egen arena när eleverna lämnat arenan. Då måste vi ta oss till elevernas arena och möta dem där de befinner sig.
Helena von Schantz har skrivit ett inlägg som heter "Knoppen en del av kroppen". Det finns en del aspekter som är intressanta i den här posten och som vi borde ta på allvar. Inte minst hur vi behandlar hälsofrågor i den svenska skolan där vi har en hel del att göra framöver. Det rör inte bara mer idrott i skolan utan rör i högsta grad också andra ämnen som Samhällskunskap där man till exempel kan få in hälsofrågor när man diskuterar hållbar utveckling och FN:s så kallade millenniemål. Men här finns också uttalanden i den här posten som kan vara värda att bemöta. Främst handlar det om följande citat ur Helena von Schantz blogg post:
I mina ögon är det här en stor, tickande orosbomb. Men det talas det tyst om. Istället oroar sig vuxenvärlden för hur våra barn ska klara sig i sin digitala framtid. Detta trots att vi som växte upp med en tv-kanal inte har haft några problem att navigera oss i vår digitala samtid. Detta trots att våra barn är så virtuella att de knappt har några liv. Det tycker jag är riktigt, riktigt ironiskt.
Detta är ett märkligt uttalande. Men det förvånar mig definitivt inte då det är tämligen vanligt att vuxna intar det här förhållningssättet där man säger att "våra barn är så virtuella att de knappt har några liv". Problemet med det här sättet att resonera är att det är fel i sak. Många elever har hela sina liv på nätet. Det är där de träffar sina kamrater, det är de samarbetar och det är där de bidrar till att skapa framtidens samhälle. Vi har elever som kämpar med näbbar och klor för att bevara friheten på Internet. Många av de som protesterat mot ACTA - avtalet är ungdomar.
Vi har elever som dagligen skriver både långa och korta texter på bloggar och kanske även Wikipedia. Videon som jag lade in i början av inlägget är en trailer för världens i särklass största online spel genom alla tider. Spelet är World of Warcraft. Det är ett spel som många elever spelar dagligen. Vi har elever som lär sig ett helt språk bara för att kunna spela World of Warcraft. Hur ska vi som lärare ta vara på all den kunskap som eleverna besitter om spel som World of Warcraft? Hur ska elevernas intresse för skapande på Internet tas tillvara i skolan?
Våra elever har förstått vad den moderna tekniken innebär och använder alla dess möjligheter. Det har till synes en del i vuxenvärlden helt och hållet misslyckats med. Inte minst inom skolan. Men förändringen är på väg och nu finns det ingenting som kan hindra utvecklingen. Politiker kan möjligen förhala utvecklingen något, men den digitala och sociala revolutionen är redan här. Och den är här för att stanna. Nu tar vi skolan in i 2000-talet. Framtiden är redan här. Välkommen till 2012. Året för den digitala, globala och sociala revolutionen. Det är dags att släppa handbromsen (kontrollen) i klassrummet för nu kommer det gå undan.
Nu kör vi och skapar morgondagens pedagogik och ser till att eleverna kan vara lärande i det 21:a århundradet. Sist en uppmaning till alla som är berörda av utbildningsväsendet. Ta en stund och fundera över vad du kan göra för alla de miljontals barn som aldrig får någon utbildning i världen. Tillsammans kan vi ändra på detta. Tillsammans kan vi göra skillnad för dessa miljontals barn. Låt oss använda alla verktyg vi har tillgängliga nu för att bidra till att de här barnen får en utbildning. Situationen är akut. Vi kan inte vänta på att politiker ska komma till handling. Vi måste agera tillsammans för en bättre värld och för världens barn och vi måste göra det nu!
Det här inlägget ska handla om hur jag ser på hur man kan arbeta med och på ett lyckat sätt implementera ny teknik i den svenska skolan. Det finns ett antal frågor som för närvarande hänger i luften upplever jag det som i debatten om skolan. Frågor som kommer upp allt som oftast numera. Men innan jag kommer in på hur man kan använda IKT i undervisningen relaterat till de frågor som ofta kommer upp vill jag ta upp hur man implementerar IKT i skolan.
Förändring måste komma underifrån
Precis som Jan Lenander är inne på så handlar det om hur man implementerar tekniken i undervisningen som är den centrala faktorn för om man kommer lyckas eller inte. Det som jag skulle vilja tillägga är att om man som åtminstone ny lärare vill förändra skolan så måste man börja med sin egen undervisning. För om man lyckas i sin undervisning med det man vill införa så kommer fler och fler att haka på efterhand. Det innebär att man som enskild lärare till en början kommer behöva ta ett stort ansvar. Men det tar tid och kraft att förändra något. Det måste man vara klar över när man påbörjar ett sådant arbete. Det finns inga genvägar till förändring utan det är endast hårt arbete som man måste ägna sig åt för att kunna förändra en verksamhet. Den verkliga förändringen kan aldrig komma uppifrån. Den måste komma underifrån.
Skolans dubbla uppdrag
Skolan har enligt såväl LGR 11 som LGY 11 dubbla uppdrag. Vi ska både se till att eleverna fostras till demokratiska och kritiska samhällsmedborgare och se till att eleverna får med sig den kunskap som de behöver för framtiden. Detta brukar inom skolans område kallas för demokratiuppdraget och kunskaps uppdraget. Skolans kunskapsuppdrag upplever jag som att man kan hantera inom ramen för lektionstid. Men demokratiuppdraget är mycket svårare. Om demokratiuppdraget står det bland annat så här i LGR 11:
Skolväsendet vilar på demokratins grund. Skollagen (2010:800) slår fast att utbildningen inom skolväsendet syftar till att elever ska inhämta och utveckla kunskaper och värden. Den ska främja alla elevers utveckling och lärande samt en livslång lust att lära. Utbildningen ska förmedla och förankra respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande demokratiska värderingar som det svenska samhället vilar på. Var och en som verkar inom skolan ska också främja aktning för varje människas egenvärde och respekt för vår gemensamma miljö. Människolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla människors lika värde, jämställdhet mellan kvinnor och män samt solidaritet med svaga och utsatta är de värden som skolan ska gestalta och förmedla.
Vidare kan man i LGR 11 om den demokratiska värdegrunden läsa:
Skolan ska främja förståelse för andra människor och förmåga till inlevelse. Omsorg om den enskildes välbefinnande och utveckling ska prägla verksamheten. Ingen ska i skolan utsättas för diskriminering på grund av kön, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, könsöverskridande identitet eller uttryck, sexuell läggning, ålder eller funktionsnedsättning eller för annan kränkande behandling. Sådana tendenser ska aktivt motverkas. Främlingsfientlighet och intolerans måste bemötas med kunskap, öppen diskussion och aktiva insatser.
Om man verkligen ska kunna leva upp till de höga krav på att eleverna ska utvecklas till demokratiska och kritiska samhällsmedborgare som ställs i både LGR 11 och LGY 11 så krävs det enligt mitt sätt att se på det att man flyttar ut demokratiuppdraget från klassrummet till någon form av forum eller dylikt. För hur ska man som lärare på en fyrtio minuters lektion hinna med både att gå igenom det som behöver gås igenom vid det tillfället för att klara att uppfylla kunskapsuppdraget och samtidigt klara av att ha en "öppen diskussion" och sätta in "aktiva insatser" för elevernas utveckling till demokratiska och kritiska samhällsmedborgare som kan ta diskussioner om sådant som främlingsfientlighet och intolerans? Ett bra exempel på hur man kan arbeta med demokrati uppdraget i skolan är nedanstående film.
Skolan måste få ett bättre fokus på våra två huvuduppdrag istället för att ägna oss åt en massa andra administrativa och byråkratiska uppgifter. Jag ser stora möjligheter att använda IKT - verktyg som exempelvis Moodle för att utveckla arbetet med demokratiuppdraget. Det är inom detta uppdrag som jag har mitt fokus främst. Men det betyder inte att vi får tappa bort det andra uppdraget i form av kunskaps uppdraget som också är oerhört centralt i skolan. För vi har som sagt två uppdrag att hantera i skolan enligt våra styrdokument och då kan man inte bara ha fokus på ett av våra uppdrag. Det är även om det ute i verksamheten inte riktigt ser ut så hela skolans ansvar att se till att alla elever får utveckla både de olika kompetenser som finns inom demokratiuppdraget och de kompetenser som finns inom kunskaps uppdraget. Det vore en viktig förändring mot en bättre skola att på allvar ta ett samlat ansvar för båda dessa uppdrag.
Uppföljning av elevers resultat och utveckling
Läroplanen för grundskolan 2011 slår fast att: "Detta kräver att verksamheten ständigt prövas, resultaten följs upp och utvärderas och att nya metoder prövas och utvecklas. Ett sådant arbete måste ske i ett aktivt samspel mellan skolans personal och elever och i nära kontakt med såväl hemmen som med det omgivande samhället.". Detta är en av de nyheter som har kommit i den nya läroplanen för grundskolan (2011). Något explicit krav på uppföljning och utvärdering har inte funnits i läroplanerna tidigare. Detta är något som jag vill använda en modul som heter Checklist i Moodle till eftersom den kan bidra till att eleven kan sätta upp och följa upp sina personliga mål för olika moment, jag som lärare får hjälp med att följa upp varje elevs resultat och utveckling och respektive elev kan bättre få syn på sin egen utveckling. Detta är positivt enligt mitt sätt att se på det.
Detta med uppföljning av resultat är jag både för och emot. Om sättet man gör det på engagerar eleverna i arbetet så är det bra eftersom man då får en form av reflektion över det egna lärandet och de olika centrala lärdomar som eleverna tar med sig från de olika momenten. Men om det ensidigt handlar om att läraren ska följa upp resultat så är inte jag med på tåget alls. Då anser jag att man bryter mot intentionerna i LGR 11 där det som sagt står: "Ett sådant arbete måste ske i ett aktivt samspel mellan skolans personal och elever". När det kommer till rättning av uppgifter som elever lämnar in så är nedanstående film om en modul i Moodle som heter UploadPDF en oerhörd tillgång.
Utbildningsväsendet står i likhet med övriga samhället inför stora förändringar. Detta kommer medföra flera möjligheter men också flera utmaningar som vi i någon bemärkelse måste hantera. Det sätt på vilket vi lär oss kommer att förändras. Med det kommer också skolan som organisation och undervisningen att förändras. Vad är det då som egentligen har förändrats när det kommer till förutsättningarna för framförallt lärande, men också för hur vi bedriver vår undervisning? Det finns några saker som jag vill peka på som förändrar synen på lärande och undervisning. Den första faktorn är att vi idag kan samarbeta, diskutera och kommunicera med vem som helst i hela världen. Den andra faktorn som jag vill peka på är att utbildningen numera är oberoende av tid och rum. Med aktörer som Khan Academy och Smarta telefoner som i stort sätt är att betrakta som handdatorer numera så kan man få en utbildning som är oberoende av tid och rum. Den tredje faktorn som jag vill peka på är att läraren inte har något kunskapsmonopol längre och att information numera finns i överflöd.
Den fjärde faktorn som jag skulle vilja belysa här är det man brukar kalla för Googleisering. Det innebär att vi inte längre kan veta vad en elev bör kunna eller kan vid en viss tid inför exempelvis ett arbetsområde då vi inte vet vad eleven kan ha Googlat sig fram till. Progressionen blir svårare att se och mer komplex. De nya förutsättningarna för lärande medför stora möjligheter. Men de innebär också stora utmaningar inför framtiden som vi kommer att behöva hantera. Förändringar kommer aldrig att kunna bli till i skolan om de inte kommer underifrån från elever och lärare. Det som händer inom IKT-området är ett utmärkt exempel på detta. Det är nämligen elever, lärare och nätaktivister som för närvarande driver utvecklingen framåt inom området med stöd av vissa forskare som har intresserat sig för detta område. Undervisningen skall numera vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet. De lärare som nu testar sig fram och använder den moderna tekniken för att förändra skolan och undervisningen skapar en form av beprövad erfarenhet. Men den vetenskapliga grunden lyser fortfarande med sin frånvaro.
Ett konkret exempel på detta kom jag i kontakt med i samband med mitt examensarbete som handlar om det här med informationsteknik i skolan. Det handlade i det här fallet om en diskussion i litteraturen kring användandet av Wiki i undervisningen. Där förklarade man i klartext att det fanns mycket lite forskning om vad och hur man som lärare kan använda en Wiki i undervisningen. Kroksmark konstaterar i den här videon på Youtube att ca 300-400 år av forskning och tänkande kring lärande är satta på stora prov nu i och med den snabba utvecklingen inom informations- och kommunikationsteknik. Om Kroksmark har rätt i det eller inte ska jag inte uttala mig om. Men om han har rätt så är det ett oerhört tydligt exempel på hur akut behovet av forskning inom det här området faktiskt är. Den politiska aspekten av detta är också intressant, inte minst för en samhällsvetare som mig. För om det är så att den forskning som våra politiker är satta att fatta beslut utifrån är felaktig eller har allvarliga brister så riskerar man att få beslut som skjuter utbildningsväsendet och elevernas framtid i sank. Men än värre är egentligen att vi som är lärare i skolan inte kan fatta beslut på en vetenskaplig grund utan riskerar att fatta helt felaktiga beslut i vår vardag. Beslut som kan få ödesdigra konsekvenser för enskilda elever. Det är med andra ord hög tid att storsatsa på forskning inom det här området så att vi får klarhet i vad den moderna tekniken med Internet och sociala nätverk i spetsen får för faktiska konsekvenser för skolan och för elevernas lärande så att vi kan fatta de nödvändiga beslut som krävs för att vi ska få en skola som är anpassad till den digitala och globaliserade värld vi lever i baserat på vetenskaplig grund.
En av de frågor som hela tiden kommer upp i debatten är den om hur vi ska få en likvärdig bedömning. Vi vet från det engelska exemplet att standardiserade tester, studentexamen och nationella prov inte leder till likvärdighet utan till likformighet. Det innebär att vi måste hitta andra sätt att nå likvärdighet i bedömningen. Om man tittar på IKT-området så finns det en hel del väldigt intressanta saker som håller på att hända när det kommer till likvärdig bedömning. Vi som kör Moodle kommer sannolikt till sommaren redan få tillgång till anonyma bedömningar som man kan göra i stor skala för alla inlämnade uppgifter och så vidare. Det som också verkar vara på väg är Second Marker i Moodle. Det innebär att en lärare först bedömer uppgiften. Därefter tar en annan lärare och bedömer uppgiften. Denna lärares bedömning blir sedan synlig för eleven. Detta kommer medföra en större rättssäkerhet i bedömningen och bedömningen skulle sannolikt bli mer likvärdig.
Detta med anonyma bedömningar och Second Marker ser bara ut att vara början och det finns absolut tendenser till att utvecklingen inom informations- och kommunikationsteknik kommer revolutionera vårt sätt att bedöma elever på. Det är viktigt att bedömning och betygssättning inte blir ett område som hamnar efter i den fantastiska utveckling som vi ser inom den digitala tekniken och i synnerhet då relaterat till det som sker i skolan. När man som lärare släpper kontrollen och vågar låta samarbetet, kommunikationen, kreativiteten och det kritiska tänkandet flöda både i och utanför klassrummet så kommer man lämna den situation som är nu där det är svårt att få in uppgifter osv. från elever till att få en explosion i mängden information som man har tillgång till vid bedömning och betygssättning. Detta är en av de utmaningar som vi har att hantera framöver.
Khan Academy är ett av de mest intressanta projekten på nätet som jag har sett inom utbildning. De håller på att skapa ett globalt klassrum där elever världen över kan delta efter sina förutsättningar och behov och arbeta utifrån sitt tempo. Vi har hittills diskuterat en del om vad som händer i våra egna klassrum och de möjligheter och utmaningar som finns där. En av de metoder som är spännande är Peer-to-Peer metoden. Det är en bra metod som man kan använda i sitt klassrum. Men vilka möjligheter och utmaningar kommer det medföra när elever från exempelvis Sverige och elever från exempelvis Indien börjar använda den här Peer-to-Peer metoden i det globala klassrum som Khan Academy utgör? Vad innebär det om vi kombinerar "The flipped classroom" (som innebär att eleverna får ta del av innehållet innan de kommer till skolan och sedan får de göra det som är hemläxa idag i klassrummet) och alla de möjligheter och utmaningar som ett digitalt och globalt klassrum som Khan Academy innebär?
I det digitala och globala klassrummet (som exempelvis Khan Academy) så kommer eleverna att arbeta helt i sitt egna tempo. Vi är på väg mot en situation där jag som lärare kan veta exakt vad den enskilde eleven arbetar med vid ett visst tillfälle och få reda på exakt vilket eller vilka områden som eleven har problem inom eller där denne kanske behöver en extra utmaning. Med andra ord kan vi avgöra exakt var vi ska sätta in våra begränsade resurser för att få störst effekt för den enskilde eleven. Det finns berättelser om elever i USA med autism som haft stora problem med matematiken. När dessa fick tillgång till Khan Academy och därmed kunde arbeta mer i egen takt så klarade de av matematiken. Detta visar på hur viktig den digitala utvecklingen är inom skolan, men framförallt visar den på hur viktigt det är att eleverna får arbeta och ta del av undervisningen i sitt personliga tempo. Khan Academy har gett oss en inblick i framtidens skola med andra ord.
